Från stressen hemma i Stockholm till lugnet i den lilla staden

Jag skällde ju så mycket på SJ som inte tog mig hem från Katrineholm. Därför måste jag nu berätta att tåget till och från Härnösand anlände och avgick exakt på tid, inga märkliga ledningar föll ner, restaurangvagn fanns med, internet var gratis ... ja det var en trevlig tågresa. Så det kan vara så också, med SJ, berättar jag i i ärlighetens namn.

Några dagar i Härnösand var en stillsamt märklig upplevelse. Det var så lugnt. Jag var så lugn. Mina värkande spända axlar föll tio centimeter ner i rätt läge efter två dagar. Fortsätter det så kanske jag slipper operera. Bara det!
Jag återknöt till mitt barndomsbeteende att som i Sundsvall tala med folk vid hållplatser och i affärer. Och de pratade med mig. Vi snackade länge om lite av varje. Varför en grupp kineser köpt det gigantiska fängelset mitt i stan till exempel!
Stockholmsk som jag blivit var jag rädd att störa efter ett tag - men nej. De pratade glatt och vänligt vidare.

Det känns att du växt upp i södra Norrland, mamma, sa dottern. Du hör hemma här.
Tänk det kände jag också, jag som ändå trivs bra i Stockholm. Men vad det var skönt att allt var nära, att vi hade tid, att det gick så lättsamt att prata med människorna där.

Bra restauranger finns det också, kan jag tipsa.  Vi var på Vägg i vägg på Brunnshusgatan, trevlig stämning, god husmanskost.
Så gå dit om ni har vägarna förbi Härnösand. Jag har lånat en bild av entrén från deras hemsida.