 |
| Har ingen bild från tågresan, men här en båtresa från de åren |
Här kommer en sannsaga om vad som kan hända på tåg om du har ögon och sinne öppna
En tågresa förändrade mitt liv och tack vare den har jag nu min fantastiska familj.
Så kan det gå.
Där satt jag på tåget från Sundsvall till Stockholm. Stickningen utbredd omkring mig. Då kom tre killar som visade sig hade vägrat värnplikt i Uppsala och ville sitta. Lite surt makade jag åt mig mina nystan.
Sedan såg jag rakt in i de brunaste ögon jag sett. Jag tror det gick en stöt genom oss båda som kunde ha fått tåget att stanna.
Där satt han, min blivande man, mina barns far. Han hade blå v-jeans, jag hade röda v-jeans i manchester.
Att våra liv bytte bana just där och då, det visste vi inte. Jag visste bara att han var så söt. Och han fick mig att skratta hela vägen till Stockholm.
Sedan skulle han åka vidare, men han steg av. Vi tillbringade några fantastiska dygn i Stockholm innan han reste.
Vi var upptagna båda två, på varsitt håll.
Men vi kunde inte glömma varandra. Efter några månader var han tilbaka.
Lång historia.
Men kortversionen då: Två år senare hade han flyttat från Göteborg och vi gifte oss i Ungern. Då väntade vi redan vår son, nu pappa till mina fantastiska barnbarn. Sedan fick vi två vackra barn till.
Så var vi gifta i 28 år. Snipp, snapp snut - Alla sagor har inte lyckliga slut.
Sedan gick vi skilda vägar.
Så måste det bli och jag trivs rätt bra på min stig.
Men visst är det en fin saga om vad som kan hända på tåg?
Tänk på det nästa gång du stiger ombord, håll ögonen öppna och sinnet likaså.
Tack kloka Jenny på bloggen Fantastiskt kaos (läs den!) för inspirationen till detta inlägg.
Härligt att läsa, mer öppenhet åt folket!
SvaraRaderaTack för kommentar Ann! Jag önskar också mer öppenhet om både ljusa och svarta sidor av livet. Varför låtsas?
SvaraRaderaSånt här ÄLSKAR jag att läsa och lyckliga slut har jag alls inget behov av - varför skulle inte vägen vara mödan värd i just det sammanhanget?
SvaraRaderaJag har också ett ögon-ögonblick! Fast vid en kaffeautomat i ett fult kontorshus utanför Dublin:-)
Jag tror att det finns ett avsnitt du kommer att gilla i Croissants, Eva ... Kanske flera, t.o.m. ;)
SvaraRaderaVägen var mödan värd, Cruella. Och jag blir nyfiken på din ögonblickshistoria!
SvaraRaderaHelt säkert Annika! :)
SvaraRaderaHärlig läsning Eva.
SvaraRaderaJag och min man drabbades också av blixtförälskelse och är, peppar peppar, fortfarande ihop efter 35 år.
Älskar fotot på er båda, kärleken lyser om er.
Ha det gott!
Kram Kim :-)
Härligt! Man har ju ibland hört människor börja prata varmt och intensivt med nya bekantskaper på tåget... och sedan har man undrat hur det månne gick för dem...
SvaraRaderaKim! Så fint. Vad jag är glad för er skull att ni fortfarande är ihop. Jo nog finns det kärlek i det fotot :)
SvaraRaderaHa det gott du med och ge en extrakram till mannen :)
Aktiva dagar! Tack för din kommentar. Det är sant att det är lätt att prata djupt och ärligt med främlingar på tåg. Och här är ett exempel på hur det kan gå!
SvaraRaderaVem säger att de bästa kärlekssagorna varar för evigt? Vem kom på den regeln??
SvaraRaderaUnderbar historia mamma. Jag blev rörd fast jag hört den tusentals gånger. Jag tröttnar aldrig på att höra om det. Jag tycker ni är två fantastiska människor som skapade något vackert och delade något fantastiskt (och delar på många sätt än i dag).
Det är väl otroligt fint att ni lyckas gå skilda vägar, fortsätta utvecklas till ännu klokare och fundamentalt mer hela personer och dessutom fortsätta vara vänner.
Lyckligare slut än så får man leta efter.
Fast det är inte ens ett slut utan en fortsättning på era respektive livsresor.
Ändå kan det förstås kännas vemodigt när man blickar bakåt.
Puss älskar dig
Ellen
Älskade Ellen
SvaraRaderaVilka fina ord, du är så klok. Hur skulle jag kunna se bakåt med bitterhet när jag har sådana barn.
Puss - älskar dig
All kärlek!
Något bra finns det alltså med SJ ;)
SvaraRaderaJa verkligen Marina! Jag är ett stort tåg-fan - åker alltid tåg om jag kan. Därför blir jag extraarg när järnvägen i Sverige försummas och nedrustas :)
SvaraRaderaSåg en engelsk film för massor av år sedan som heter "Kort möte". På en järnvägsstation utspelas en bitterljuv kärlekshistoria med ångloket pustande i bakgrunden…kom och tänka på den när jag läser det fina du skriver om din kärlekshistoria. Den fick inte det slut som ni säkert båda ville, men tänk att få ha upplevt en stor kärlek och med dess fina frukter som följd, det är inte allom givet. En god vän till mig sa att jag struntar i om jag kommer att leva ensam resten av mitt liv, jag har fått uppleva en passionerad kärlek och det kan jag leva på fortfarande!
SvaraRaderaTänkvärda ord, Margareta. Men minnet av en stark kärlek är också komplicerat eftersom jag jämför mina senare mer ljumma historier med den känslan jag hade en gång och inte riktigt kan se det annorlunda värde det (kanske) fanns i dem?
SvaraRaderaIdag regnar det i Stockholm, hoppas ditt douce France är underbart!
Så fint Eva!
SvaraRaderaNär kärleken kommer så kommer den kanske med tåg, med båt, med flyg, eller gåendes. Själv stod jag på en återvinningsramp ;),när jag träffade Uffe första gången, båda då gifta på varsitt håll, men det där speciella klicket kom ett tag senare, när jag var skild och han änkling. Livet är rikt och evigt, även om man går skilda vägar. Det man har varit med om kan man aldrig förlora, det finns...Din dotter beskriver det så bra!
Karin, så fint med klicket som uppstod när du och Uffe sågs igen. Ja livet är rikt och visst är Ellen så insiktsfull. Jag lär mig av henne hela tiden.
SvaraRadera