 |
| Foto: Paulina |
Nu menar jag inte kläder, det har jag för lätt att köpa. Nej jag menar praktiska instrument som underlättar vardagen. Vi brukade skratta åt det, min kompis Maggan och jag, när vi skalade potatisar med uråldriga skalare som knappt hade egg att dra av skalen.
Vi funderade på vad mer vi var snåla med. Potatisskalaren, stekspadar, osthyvlar som jag inte slänger trots att de saknar förmåga att skära. Det finns säkert många andra hushållsprylar som jag absolut sparar och inte unnar mig att köpa nya. Min sop till exempel! Krattan på ön, lövräfsan.
Min mamma var likadan. Hon slängde aldrig något och det var tryggt att använda de kära gamla sakerna. Jag har fortfarande en av hennes knivar här på landet. Kan inte slänga den.
Från smått till stort eller i alla fall dyrt. För den kära mac jag skriver på börjar bli tung och uråldrig. Jag som skriver varje dag, som ofta kånkar omkring på min mac med mina dåliga axlar - varför? Den är från 2005 och har rest till både Indien, Vietnam och runt i Europa.
Det är klart det är dyrt att köpa en ny Mac book air men det är ju också dyrt att inte ha bra arbetsmaterial.
Skriver jag och vrider mig på köksstolen jag sitter på när jag skriver.
Jag har inte mycket pengar men nog skulle jag haft råd för flera år sedan att köpa en ny lätt modern Mac. Så varför gör jag inte det? Den hade varit slutbetald nu. Dumsnålt!
Är ni likadana? Vad är det som ni sparar och sparar i stället för att slänga för att det inte längre fungerar, är opraktiskt, tungt eller helt enkelt fult?
Eller är ni klokare än jag?
Det vill jag gärna veta!
Min gamla hushållsassistent fån 1984 vars gummiplattor under förtorkat och inte längre fäster på bänken. I övrigt fingerar den ju., så... Inbillar mig att alla nya är jättestora och inte alls kommer hålla lika länge (som den här som inte längre fäster mot bänken, och numera bara nästan håller)
SvaraRaderaHushållsredskap köper jag inga, förutom om jag köper Rice-prylar för att de är snygga. Datorer köper jag dock gärna.
SvaraRaderaFint Marianne. Du ger verkligen en bild av att även om inte fästena håller så innehåller hela den gamla maskinen så många minnen.
SvaraRaderaLyran, måste googla Rice, visste inte vad det var! Nu ser jag glada produkter :)
SvaraRaderaJag kan nog lyxa och köpa fina glas kanske, Ittala-saker, men försummar de mer praktiska prylarna.
Jag har egentligen inte svårt att köpa nya saker, men hålls tillbaka av tanken "Behöver jag verkligen det här---" Christer säger "Ska du köpa till dödsboet nu igen!!" men då handlar det kanske mer om något som inte är särskilt användbart mer till lyst! Jag har en del skålar och fat som jag ärvt efter mamma, lite ålderspåverkade men de får hänga med tills de "stupar" eftersom de ingår i min minnessfär.
SvaraRaderaAtt jag köpte en ny Mac var helt min son Fredrics förtjänst! Själv tyckte jag att min gamla PC var ok men nu fattar jag vad han menade. Skulle också faktiskt behöva både en ny stekspade och osthyvel när jag nu tänker efter….
Margareta! Minnessfär var ett fint ord ... jag har också högt älskade gamla saker som ingår i minnessfären.
SvaraRaderaNy Mac är ju faktiskt oumbärligt. Och jag skrattar för mig själv när jag läser dina rader, fast övertygad att många av oss har betydligt skruttigare stekspadar och osthyvlar än vi förtjänar.
Slänga?! Är du inte klok?!
SvaraRaderaIdag skulle jag ut i trädgården och greja.
Jag "offrade" ett par dojor som nog har 25 år på nacken, eventuellt 30 ...
När jag kom in hade sulorna gett sig. Så nu kan jag (nog) slänga dem med gott samvete. (Eller, jag kan väl använda dem nån enstaka gång till kanske ...)
Ha ha Cecilia, här är kvinnan som sparat sina student-skor, sina åttiotalsstövlar (som yngsta dottern sedan älskade att ha) farmors knytkängor med mera. Sparsam som sjutton och nostalgisk till överdrift kanske man skulle kunna säga med kläder och skor.
SvaraRadera