Jag älskar mina tjejkompisar men varför har jag inte fler manliga vänner också?

Vännen Annica och jag

Snart ska jag gå ut i solen. Idag ska jag träffa min kära vän Annica som bjuder på födelsedagmiddag. Det är snart en månad sedan födelsedagen men firandet förlängs av att mina underbara vänner gett mig brunch (kram Maria), mysfrukost (tack Pia) och middagar i present så jag förlänger firandet av min väldigt ojämna födelsedag och får chansen att sitta och prata i lugn och ro med mina vänner.

Vänner - det är det bästa! Sådana som man känner väl, delat glädje och sorger med, litar på i vått och torrt. Som man kan ringa både om man är ledsen och jublande glad.

Det enda som saknas på vänfronten är fler manliga vänner, jag pratar nu inte om kärlek eller förälskelse utan om vänskap. Jag har några riktigt trevliga manliga vänner och jag älskar att prata med dem, det ger mig andra perspektiv och jag gillar det.
Ofta utmanar de mig mer också, gillar det med.
Men de är få. Jag hade fler manliga vänner när jag var gift, men det verkar som om konstigt nog vissa fruar inte riktigt gillar vänskap med ogift kvinna. Har ni varit med om det? Är jag farligare nu? Tror inte det.
Det här är ingen stor grej, men ändå något jag funderar på. Manliga vänner. Svårt att hitta.