Politikermannen Göran och kulturmannen Horace på varsin soffa, liggande, samtalande

E2 på litteraturmingel , fotograferad av mig

Kärlekskamp, det intresserar mig. Hur man blir passionerat förälskad, älskar varandra, skaffar barn - och hur allting sedan vissnar ner och dör fast det inte var det man ville. Och hur kärlek trots allt lever kvar, för länge, ibland.
Därför ska jag så klart så snart jag kan, läsa Ebba Witt-Brattströms bok. Jag ser fram emot det. Men just nu är det så många intervjuer, artiklar, debatter om den så jag vill låta allt det sjunka undan innan jag tar till mig hennes roman.

Jag läser säkert Horace Engdahls bok också. Men den får vänta den med.

Dock läste jag en intervju med honom. Den målade upp en bild som var så konstig så jag måste berätta den, för kanske var det många som mer ägnade sig åt påsken än åt DN?

Så här: Göran Persson  kallade på Horace, han infann sig på utsatt tid:
"– Och där stod två långa soffor bredvid varandra. Jaha?! Så tecknar han till mig att lägga mig ned. han lägger sig i den andra. Så inleder han ett långt intellektuellt samtal som pågår i två timmar. Tysk politik, de europeiska ungdomen, religionernas roll, litteraturens betydelse. Ett enastående samtal. Han ville föra en gammeldags civiliserad dialog. När jag gick frågade jag: gör du detta ofta? Inte så ofta. Men han hade haft Torgny Lindgren på soffan. Det var en metod han hade."

Politikermannen och kulturmannen på varsin soffa, liggande, samtalande ...

Inte som när jag stod i vin-kön i Almedalen på ett s-mingel. GP valde ut mig i den långa kön, stegade fram, satte fingret rakt i min midja och sa något obegripligt om min senaste roman. Något om att den var obegriplig. Sen gick han.
Göran Persson och hans märkliga möten. Det där med pekfingret rakt in i trakten av midjan lär vara en annan metod han också brukade använda.