Sotarna har varit på besök. De har kollat öppna spisen och lilla järnspisen, allt var okej om än byggt för länge sedan på ett sätt man inte använder nu. Nog borde skorstenen få några flera varv och jag måste isolera taket ovanför järnspisen, men det är bagateller. Dessutom kröp de upp på vinden som jag oroat mig för länge utan att ha mod att krypa upp och kolla /fruktar att det finns getingbon där/ men de sa att allt såg okej ut och ingen geting kom svärmande. Nu känner jag mig lättad!
Jag kan inte se en sotare utan att tänka på en av barndomens fantastiska oförglömliga läsupplevelser: Lisa Tetzners Sotarpojken. Vad jag älskade de böckerna. Och vad jag grät!
De glada sotarpojkar som kom till mig har ett bättre liv när de tuffar runt ett helt gäng i båt till öarna och kolla skorstenar och brandsäkerhet.
5 kommentarer:
I många avseenden har vi nog mer gemensamt än vad jag kanske tidigare har förstått.
En sån brygga mellan oss utgör Lisa Tetzners "Sotarpojken", som under folkskoletiden var en av mina älskade böcker. Jag håller över huvud taget Lisa Tezner för att vara en mycket betydande barn- och ungdomsboksförfattare, sorgligt lite återutgiven i dagens Sverige. Jag med min krigs- och flyktingbakgrund älskade också till exempel hennes böcker om barnen i 67an i Berlin och vad det blev av dem.
Är du road att ta del av mina omläsningar, kan du kolla på min blogg, under Kulturspegeln, Barnkultur, Tezner.
Vad skönt Eva - nu kan du bocka av spisarna från din lista... Sotarpojken har jag missat såsom jag missat mycket av den svenska barnlitteraturen - bodde ju inte här då... Min första upplevelse av en svensk barnbok på svenska var Bröderna Lejonhjärta. Jag var 13 år när jag läste den och tyckte den var fantastisk!
Enn, det ska blir riktigt intressant att ta del av vad du skrivit om LT - jag tyckte om alla hennes böcker som man kunde få låna på biblioteket på Köpmangatan i Sundsvall.
Annika - Sotarpojken, ja den måste du nästan läsa! Vad läste en liten fransk flicka i 10-13-årsåldern?
Eftersom jag var oerhört lillgammal redan då älskade jag Zola och mer vuxna böcker. Annars slukade jag franska barn- och ungdomsböcker, gärna äventyrsböcker. Nils Holgersson läste jag på franska...
Vid den tiden slukade jag Bel-ami av Maupassant men sedan också allt av Dumas, dessutom läste jag oavbrutet Borta med vinden. Slukarålder, härligt!
Skicka en kommentar