Jag hör hemska rapporter på radio om våldtäkter och drogningar på grund av GHB. En otäck drog. Emma Vall skrev redan 1999 i den andra kriminalromanen om Amanda Rönn, Änglavakt, om GHB. Redan då var det flera fall av GHB-missbruk bland unga i Sundsvall och bland annat det handlar boken om. Min gamla hemstad Sundsvall är en hård stad. När jag växte upp var det en stad med stort alkoholmissbruk.Sundsvall var en bra miljö för våra kriminalromaner om Amanda. Jag skulle gärna återvända dit i skrivandet och fundera mer på vad som hände med Amanda Rönn. Det känns som om vi övergav henne. Men det är svårt att hitta plats för Amanda just nu i våra skrivarliv.
3 kommentarer:
Dessvärre verkar GHB vara ett stort bekymmer i Sundsvallstrakten igen. Det verkar som det blossat upp på allvar i sommar igen.
När jag arbetade på Sundsvalls sjukhus för ett tiotal år sedan såg vi något enstaka fall då och då. I samband med gatufesten i år åkte ambulanserna i skytteltrafik mellan stan och akuten med just GHB-intoxer. Man undrar varför just nu? Kanske något för Rönn att forska vidare i?
Ja, Amandor bör få ta plats. Kunde också relatera till ditt inlägg nedan. När det blir som i Amandas fall blir naturligtvis livet till ett helvete, men vi kan ju även krångla till det "på egen hand" -det är svårt att bara vara. Kanske är det så som skrivandet är som viktigast?//Sofie
Hej Ingela! Ja det borde Amanda kolla upp. Men Annica såg tveksam ut...
Sofie! Det är riktigt svårt att bara vara tycker jag. Jag har så många krav på mig själv hela tiden. Men gårdagens funderingar hjälpte mig. För mig är bloggen rena terapin, jag behöver få ur mig tankarna, formulera dem och titta på dem! Och gärna få med- eller mothåll.
Skicka en kommentar