Jag läser alltid. Har alltid någon bok som jag läser och funderar på. Jag längtar alltid efter den där ultimata uppslukande läsupplevelsen som får mig att glömma allting. Som får mig att läsa med vidöppna ögon och dras in i en annan värld. Som när jag läste som barn. Inte med kritiska recensentögon som under så många år när jag skulle tycka så förtvivlat mycket.
Nej bara med den oförblommerade känslan av lust utan sneglingar på rätt eller fel. Det finns inte så många sådana läsupplevelser som gör att jag glömmer var jag är. Borta med vinden var en sådan, kommer alltid att vara mitt livs läsupplevelse. Sagan om ringen likaså. Det är den känslan jag längtar efter. Känslan av att uppslukas i ett annat universum.
En gång sa jag till en man: Jag är inte alls romantisk, jag är såå realistisk.
Det var inte alls sant.
Jag är sååå romantisk att mina fötter svävar en decimeter ovanför jordytan hela tiden och rätt läsning hjälper mig att sväva. Det kanske inte alla märker, men jag, jag vet det.
2 kommentarer:
Jag letar också efter såna romaner! Så att jag glömmer att analysera, glömmer ta fram rödpennan och bara sveps med i berättelsen. Numer kan jag nästan bara läsa följetong utan att vara kritisk, för den formen är så självklar. Mina kompisar som författar sådana brukar maila dem till mig, och jag blir dessutom färdig med dem under kvällen (bra också eftersom jag aldrig hinner läsa romaner och jag får den sköna känslan av att ha avslutat något- en läsning...)
En av min barndoms läsupplevelser vad följetongen i Allers, mamma och jag älskade när Allers kom och vi läste alltid följetongen - sen fick man vänta på fortsättningen en ångestfull vecka. Härligt! Så ska man få längta efter att läsa ibland.
Skicka en kommentar