DN skrev i en snutt att kulturkoftan ersatts med kultursjalen och visade en rad bilder på författare insvepta i sjal.
Kan bara instämma i det där med sjal. Jag har till och med på sommaren sjalar omkring mig. Det var lycka när jag kom till Indien och hittade alla sjalar som finns där. På bilden är det jag klädd i turkosa indiska kläder tillsammans med min alltid sjalprydda indiska vän Sandhya.
Jag köpte en bunt varma sjalar att ha i en korg på landet och svepa in sig i på kvällen, mot kyla och mygg. Jag har en tunn sjal svept runt halsen för att inte bränna hals och bröst på dagarna. Hemma i stan har jag lådvis med sjalar från alla länder jag besöker. Kashmir från Indien, broderade yllesjalar, vietnamesisika sidensjalar, ryska blommiga och egna hemvirklade. Vad vore livet utan en sjal att tryggt svepa in sig i - och känna sig vacker i också för den delen?
3 kommentarer:
Hittade din blogg via Evas vardagsvärld - åh vad jag tycker om ditt schaltänkande-användande. Precis som tänker jag - de är bra till precis allt - schalarna. Jag kan till och med dölja mitt lilla gäddhäng med en fin schal - då känner jag mig fin och säker under armarna! KRAM fr Maud
Hm... det var det där med att inte köpa mer än man har plats för... Kram!
hej maud! Kul att du tittade in. Ja fram för sjalar som döljer det man vil dölja :) och samtidigt gör en fin!
Men Maria ... sjalar tar ju så liten plats (bara tre hyllor i garderoben just nu, hm....)
Skicka en kommentar