"Snart kommer översvämningarna, men eftersom jag är på övre våningen så kan jag stanna. Det är som sagt ingen fara och jag är inte alls orolig. Men det är mkt respektingivande", skriver Ellen.
Just nu tänker jag mest på tyfonen Ketsana i vars mitt min älskade yngsta unge Ellen är. Hon arbetar i Hoi An i Vietnam. Var lugn mamma, sa hon igår. Jag är på hotellets övervåning. Idag skriver hon på facebook att hon underskattat tyfonen. De har bara en dator, snart går strömmen på hotellet. Det känns inte så kul även om hon försöker lugna mig. Det var likadant när hon var på en liten ö i Halong Bay för några år sedan. Man är långt ifrån och orolig som sjutton.
7 kommentarer:
Usch, det är nog lätt att underskatta en tyfon om man aldrig råkat uppleva en på riktigt. Förstår din oro.
Tror att jag är mer orolig än Ellen, och det är ju lugnande i sig!
Förstår din oro. Det är så jobbigt att vara långt borta.
Usch ja vilken oro. Det värsta som finns är ju att vara långt bort och inte veta, inte kunna göra något. Hoppas du får höra från Ellen snart!
Just för att det är jobbigt att vara långt borta så vill jag åka dit, och vara nära, vete sjutton om jag inte gör det!
...och så gjorde du det! Fy fasen så tuff du är, Eva!
Inte så tuff, Maria. Men jag längtar efter henne och jag längtar till Vietnam.
Skicka en kommentar