Eva långt upp i norr men med hjärtat i Frankrike skriver om hur chockade hennes franska vänner blev när de insåg att Sverige förbjöd föräldrarna rätten att örfila sina ungar, det var trettio år sedan, men fortfarande är det en vanlig syn i Frankrike att en vuxen nästan som i förbifarten örfilar en unge.
Min pappa var intensivt emot allt våld. Han brukade berätta hur han som barn blev utskickad att hämta ris till den risbastu mina farföräldrar ansåg att han ibland behövde.
"En gång hittade jag inget ris", brukade han säga. "Men jag hittade en sten."
Han tog den med in till farmor, räckte henne den och sa:
"Mor jag hittade inget ris, men du kan väl kasta den här stenen på mig i stället."
Jag vet inte om historien var sann eller om han gjort den till sin.
Han avslutade i alla fall alltid historien med att den gången slapp han stryk.
Vilken kraftfull berättelse. Vad mycket den säger! Det känns egentligen inte som om man kan tillägga så mycket mer. Din pappa sa ju egentligen allt. Dock är det ett ämne som ofta ryms i mina tankar. England är ju ett land där aga fortfarande är tillåtet, varje vecka dör minst ett barn i händerna på de egna föräldrarna. Det låter otroligt, men det är en sanning som kommit upp till ytan i samband med Baby P-mordet som ni kanske läst om i Svreige?
SvaraRaderaPrecis den här historien brukade Astrid Lindgren berätta. Minns inte om det var en karaktär i en bok som sa det, eller om hon berättade om sin egen pappas barndom. Stenen fick sen ligga på en hylla i köket för att alltid påminna om att barn inte bli slagna. Har för mig också att BRIS använder Astrids berättelse i sin marknadsföring. Iaf har gjort.
SvaraRaderaHört den förut någonstans. Min mamma tycker om den historien. Tror att det kan vara en gammal historia som sedan gått vidare. Mycket bra är den i alla fall. Och den är väl lika mycket din pappas och din som någon annans. Begriper inte att världen kommit längre.
SvaraRaderaDen där storyn med riset och stenen har jag hört Astrid Lindgren berätta också! Minns bara inte hur och var.
SvaraRaderaHette farmor Astrid? Jag har för mig att fru Lindgren brukade berätta den historien.
SvaraRaderaVerkar vara en saga som är en del av svensk berättartradition - och som lilla pappa gjort till sin. Spelar inte så stor roll, budskapet är så glasklart och så självklart: Man ska inte göra barn illa!
SvaraRaderaJag tyckte att ditt inlägg var så bra att jag spann vidare på temat.
SvaraRaderaSofie - vad bra! Eva i norr kastade en snöboll som jag tog upp och som du sedan kastar vidare. Nu fortsätter den att rulla kring ett viktigt tema!
SvaraRaderaSofie! Vilket värdefullt faktaspäckat, kunnigt och engagerat inlägg på din blogg! Skriver du månntro blogginlägg i någon engelsk blogg också - man vill ju att debatten där får än mer bränsle av hur man kan förhålla sig - och argument för förbud mot aga.
SvaraRaderaPS! Jag försökte lägga in det här inlägget på din egen blogg som kommentar, men när jag skriver på min äldsta mac så går inte inlägg igenom om bloggaren inte valt pop-upfönster /som jag har här/ för kommentarer på sin blogg, så jag svarar så här. Hoppas du ser det!
Det sägs att man uppfostrar sina barn som man själv blivit uppfostrad. I mitt fall stämmer det inte, jag vet hur en barnuppfostran byggd på örfilar känns.
SvaraRadera