Jag inser att jag åker på torsdag morgon. Det är nedräkning med andra ord. Jag är inte den som bara förtränger resan och kastar ner några plagg i sista minuten. Jag är flygrädd, därför måste jag vara systematisk, kolla pass, pengar, biljetter hundra gånger. Igår hämtade jag mitt visum på ambassaden och konstaterade att det är den fjärde visumstämpeln till Vietnam bara i detta pass.
Just nu har jag den angenäma funderingen på vad jag ska sy upp för kläder. Jag brukar packa minimalt till Vietnam och sy upp de kläder, tunna, jag vill ha där. Plus ett och annat favoritplagg. Det finns en gammal favortiklänning sedan år tillbaka och ett par perfekta byxor som jag alltid syr upp.
Jag försöker koncentrera mig på att tänka just de härliga tankarna och inte låta stressen ta över.
Mest tänker jag på hur härligt det ska bli att sitta på Ha An och äta frukost med Ellen.
Tyfonen? kanske någon undrar. Den kom och gick. Vietnameserna säger lugnt till Ellen att det aldrig kommer två tyfoner i rad. Jag bestämmer mig för att tro på det.
Jag tror också på Vietnameserna. Och tänk vad härligt det blir att träffa Ellen igen!
SvaraRaderaAtt träffa Ellen, det blir det bästa! Jag skulle kunna resa till Sibirien för att göra det.
SvaraRaderaHerregud, åker du på torsdag redan! Men... hur ska vi övriga klara oss utan dig i en hel månad?
SvaraRaderaFör ljusets skull skulle jag gärna resa till Vietnam, fotografera i gudomliga gryningar och skymningar. Skulle antagligen bli besatt och kameran till slut tvingas ur mina händer av några vänliga medmänniskor som tycker jag behöver äta och sova lite.
SvaraRaderaDin längtan är så påtaglig och skön. Att åka är förstås oundvikligt. Min första tanke var - jag kommer att sakna Eva. Sen kom jag på att datorer och Internet funkar över hela världen! Ser fram emot att följa dig och Ellen i Vietnam!
SvaraRaderaJag känner igen mig, har redan börjat stressa upp mig för Egyptenresan. Är också aningen flygrädd. Men du kommer att få det jättebra när du kommer dit! Visst är det en månad du ska vara borta?
SvaraRaderaVänner, en månad borta. Men på hotellet finns ett gäng datorer, hur skulle jag annars klara mig, bloggberoende som jag är? Klart jag vill öppna min blogg och se vad alla pratar om och vad alla har för sig!
SvaraRaderaJag försöker intensivt att inte stressa upp mig nu, men det är inte lätt!
Åh tänk, en hel månad.Låter underbart! Just nu när det är så mörkt och trist här hemma.
SvaraRaderamamma det är helt underbart gudomligt att du kommer. Det känns som en lång vecka av väntan jag har framför mig. Men det är ju bara några dagar nu! Yipee!!!
SvaraRaderaBara några dagar!!! Sen är det vi i Hoi An, Ellen!
SvaraRadera