Mer om mig och skrivandet
fredag 7 januari 2011
Allt är så nyss och samtidigt så länge sen
Snart ska jag iväg och fira sonens födelsedag. En liten (fast numera lång) son med eget barn. Han påstår att han hittar gråa hårstrån i sin mörka kalufs. Nyss föddes han. Nyss tultade han omkring. Nyss ordnade jag kalasen - maskerad för det mesta när han fyllde år. Allt är så nyss och samtidigt så länge sen. En sak består: Min totala kärlek till honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vilken underbart livsbejakande bild! Ja visst går tiden fort! Småbarnstiden känns som evigheter sedan, fast på något vis inte. Knepigt det där med tiden. Grattis till sonen och till dig, hans fina mamma!
Fint Eva!
Jag sitter som vanligt på jularna och sorterar kort. I år är jag extra hård och kastar mycket istället. Förstår inte att 50 år kan gå så fort, det är det sen jag träffade min man 1961. Nu har jag klistrat in alla hans sv/v kort från 1960 när han var FNsoldat i Gaza + korten från hans 70-årskals för två år sedan. Själv vet han snart ingenting längre så jag försöker få honom att minnas via korten. Sen ska det bli lite o pärmar till barnbarnen om deras föräldrar som unga. Är lite "Här har du ditt livupplevelse", av att sitta med alla gamla kort. Eva S
Vilken underbar bild!
Det går verkligen fort, läskigt fort!
Tack Eva! Tiden svindlar iväg och ögonblicken blir allt dyrbarare.
Tack Jenny, tror minsann Monica känner på precis samma sätt som jag.
Eva S, jag kan tänka mig de känslor du har när du ser din man ung och vital och samtidigt veta hur han försvinner från dig och era gemensamma minen. Så fint att väcka minnen hos honom med hjälp av bilder. Och fotoalbum till barnbarnen är väl det bästa du kan ge dem!
Läskigt fort Anneli. För fort. Så ta vara på alla de små ögonblicken och var så närvarande du kan i deras liv.
Jättefin bild!
Precis så känner jag också!
Vilken bild Eva! Vilken blick och vilken kontakt ni har du och E! Vad kul att få se den.
härligt mamma! jag älskar dig också. /snart gråhårig
Pia, att du känner så det andas hela din kärleksfulla blogg!
Eva, ja vilket ögonblick av lycka!
E: Tack och kram, fin då. Lika fin nu.
Skicka en kommentar