Dimmorna lättar inte i mitt huvud, släpper inte fram energi och kreativitetens sol. Jag skjuter på beslutet att gå till arbetslokalen och börja skriva på allvar, inte bara dutta ner några lösa tankar. Först var det efter nyår jag skulle börja. Nu säger jag när Elin åkt tillbaka till Rom, den 9 januari. Jag vet ju att det enda som fungerar är att sitta där vid det obevekliga skrivbordet med en sträng Mac framför mig, en uppfordrande pappersbunt bredvid och ingen tvättmaskin eller dammsugare eller någonting som stjäl uppmärksamhet.
Att det ska vara så svårt att göra det som jag verkligen vill!
Bilden bredvid tog fotograf Paulina i Kavalla i Grekland. Där var det lätt att arbeta, huset andades skrivro. Jag lyssnade på grekisk musik och inte ens solen lockade iväg mig från Macen och skrivandet den månaden annat än korta stunder.
13 kommentarer:
Ack ja ... Men det är liksom fortfarande helg tycker jag. Inte förrän den 9 januari är julen över. Varför inte ägna tiden åt just Elin och dina tankar tills dess? Gäller dig alltså. Själv MÅSTE jag skriva innan ekorrhjulet snurrar igång igen. DET stressar mig.:O
Helt rätt Annika, det gör jag i stället för att sitta med tom blick framför datorn! I morgon ska vi till Moderna...
Hoppas att ni gillar det ni får se. Jag njöt av fotoutställningen. Men det var före de äldsta bilderna hängdes upp. Turner och company var både vin och vatten tycker jag. Missa inte ryssarna på Nationalmuseum. Jag som egentligen inte gillar att allt är med på bilden kan inte glömma dessa målade berättelser. Sen är du rustad med inspiration.
Allt har sin tid.
Får det komma av sig självt så blir det bra och du kommer skriva det du vill.
kram E
Tack Eva! Du som bor långt bort men har så bra koll!
E, du har säkert rätt. Jag känner att tankar är på gång så jag får väl låta dem komma till mig i stället för att jaga dem!
Ja, varför ska det vara så svårt? Kanske måste vi strunta i alla måsten, ta för oss och verkligen njuta av livet och av det som vi verkligen vill göra.
Jag känner igen mig! Vet inte heller vad man ska göra de stunderna, tror att det bara är att gilla läget, tror också det är oftast typiskt kvinnors sätt att sätta relationerna först och sin egen karriär, skapande sist. Längtar tillbaka till Kavalla, dit vill jag igen.
Dessutom har du ju just producerat en bok! Lite ledigt ska du väl ha innan nästa i hela raddan av alla böcker du skriver:)
Anneli, man för en ständig kamp mot alla överkrav som ingen annan än man själv har..
Jane, tack för tröstens ord, jo jag kan väl få ta jullov i alla fall :)
och det är så sant det där att man smyger undan med sina egna skrivambitioner.
Kavalla du... tänk att ha ett skrivarläger där i slutet av augusti!??
Eva, mitt hjärta flyger rakt upp när du skriver sådär om skrivarläger på Kavalla i augusti. Jag sitter kvar på stolen, men egentligen flyger jag rakt upp i ett JA!
Det gör även mitt hjärta. Det vore något att se fram emot.
Tänk om vi kunde drömma ihop ett helt verkligt skrivarmöte ?!
"Har man bara en sadel så kommer nog en häst" sa ett klokt barn en gång. Så nu har vi en dröm....
Skicka en kommentar