Jag längtar efter att läsa men jag har inte rätt koncentration för tillfället. Eftersom alla pratar om Knausgård tänkte jag ge honom ett försök. Det blev lamt. Jag läste tankspritt och oengagerat. Jaha, kände jag efter sida upp och sida ner med Knausgårds tankar och trivialiteter, och varför ska jag dela din vardag? Boken tråkade ut mig.
Hittade en Nesser i soprummet. Den var riktigt förutsägbar. Redan vid en replik om att en man som verkade hedervärd nog kunde vara våldsam, tänkte jag: Han är det! Och det var det. Inte kul! Det skulle vara en liten dold ledtråd men den var tyvärr självlysande.
Ledtrådar ska vara raffinerade och villospåren likaså i en riktigt bra deckare. Men jag lägger inte tillbaka boken i soprummet utan skänker den i stället vidare till någon som vill ha den.
Men vad ska jag då läsa? Ge mig ett bra inspirerande tips på en bok att sjunka in i, gärna tjock!! Annars får det bli teveserier och egna manus. Och kanske det är just det som är grejen, jag är så inne i eget skrivande att jag liksom inte orkar utanför det in i andras böcker.
10 kommentarer:
Har du läst Kerstin Ekmans senaste? Eller Siri Hustvedts?
Tja vad ska man säga, har inte försökt läsa Knausgård så jag har ingen uppfattning där. Förr läste jag mycket deckare o thrillers men nu är det sämre med det. Det jag gillar nu - har jag upptäckt - är biografier, memoarer och essayer, på nåt sätt så tycker jag det är mer intressant att läsa om riktiga människor än om romanfigurer... men smaken är ju som baken - delad! Men det kanske innebär att jag skulle gilla Knausgård...? ska kanske prova!
Annika, Kerstin Ekman senaste: DET är en roman. Så bra att jag fick behärska mig för att inte läsa för snabbt. Siri H borde jag läsa men har hittills inte riktigt fastnat. Vilken rekommenderar du?
Bosse, testa Knausgård och berätta för mig vad du tycker. Jag dömer inte på något sätt ut den - den kanske är fantastisk för andra om än inte för mig. Det är ju det häftiga med böcker att det som får mig att spinna av förtjusning lämnar en annan oberörd :)
Jag kan rekommendera en bok som var svår att sluta läsa, men det är en reportagebok, de böcker som jag oftast läser, läser väldigt sällan romaner. Men i alla fall Matens Pris av prisbelönade journalisterna Malin Olofsson och Daniel Öhman.
Tack för tipset, Jane! Låter väldigt spännande.
Knausgård är asbra, tycker jag. Det här galna registrerandet och utlämnandet och påminnandet och tolkandet och övertolkandet och så de minnen av en barndom som de framkallar hos MIG... Och det är så s-tans välskrivet och översättningen är fullkomligt lysande. Jag är fascinerad och vill bara ha mer. Och så strukturen över de sex böckerna.
Jag känner inte att jag måste reta upp mig på hans kontroversiella åsikter och känslor så till den grad att jag inte klara av själva det litterära. Jag klarar av både Ulf Lundell och Strindberg också;-)
Häftigt Cruella, jag blir avundsjuk på en sådan läsupplevelse, precis så vill jag läsa med passion! Men grabbarna... nä de lockar mig inte, inte Knausgård, Lundells senaste var för mig oläslig, ohjälpligt hopplös! Underbart i alla fall hur vi kan hitta böcker vi tycker är fantastiska medan de inte väcker någon vibration hos andra. Det är spännande.
Lundells senaste har jag inte läst än, så det blir spännande. Jag roas av kverulansen och megalomanin. Att de skildrar samtiden och kilturen på kornet, med en sorts rasande humor tilltalar mig.
Möjligen blir jag även lite motvalls. Man ''ska" som läsande kvinna betrakta de här gubbarna med misstänksamhet. Jag är mer för det roade överseendet.
Cruella: Jag gjorde ett seriöst försök med senaste Lundell, men varför ska jag ha tråkigt tänkte jag och slutade snabbt.
Fattar annars det där med att vara motvalls, det känner jag igen mig i.
Skicka en kommentar