Jag satt i solen på Dramatens trappa i förmiddags. Folk strövade förbi i tunna jackor, ingen verkade ha bråttom, ingen kurade ihop sig mot kalla vindar. En glad dam slängde sig ner på trappan bredvid mig, log och sa: Det såg så härligt ut att jag måste sätta mig också.
Vi log glatt mot varandra och småpratade.
Vill du ha ett äpple? sa hon och sträckte fram ett rött vackert Skåneäpple.
Sådant händer inte när det är grått och kallt. Vi ler inte mot varandra. Vi tilltalar inte okända.
Undra på att jag älskar sol och sommar då allt känns lätt.
3 kommentarer:
Och så är det under mörka, regniga, kalla timmar vi borde bjuda varandra på äpplen...
kram E
Åh vad härligt! Sådant gör ens dag så mycket bättre och trevligare.
Mm, men för mig känns det som om vi njuter av solen och ljuset lite extra på grund av att vi har mörkret :-) Njut vidare! Kram
Skicka en kommentar