Oförsonlig kamp mellan en inre pedant och en yttre slarva

Min inre pedant har tagit semester, det måste jag erkänna.
Sedan kan jag också erkänna att det orsakade ett skrattanfall som ännu inte gått över hos sonen när jag meddelade familjen att jag egentligen är en pedant. Trodde faktiskt inte att det var så kul sagt, men det var tydligen oförglömligt.
Jag förstår skratten idag när jag dystert blickar in i min garderob. Nyss (ganska nyss) färgsorterade jag den. Otroligt snyggt med travar av blå, svarta mm tröjor. Allt låg där det skulle och jag blev lycklig över den perfekta sorteringen i garderoben.
Men vem har ställt till det som det är nu?
I den svarta högen är en rosa tröja inkilad. Mitt bland byxorna hänger en kofta som ska vara i ett annat skåp och en kjol. På skrivbordsstolen ligger en oidentifierad hög av den senaste veckans använda kläder.
Den inre pedanten lägger liksom av ibland, någon annan tar över. Någon som provar fem olika plagg på morgonen och slänger dem på sängen sen. Som glömmer att byxor ligger på en hylla och alla pyjamaser i en noga märkt låda i garderoben.
Vem kan det vara?
För ni också en ojämn kamp mellan en inre pedant och en yttre slarva?
Eller är det bara jag?