Berättelsen baseras på ensemblens egna erfarenheter.Skådespelarna är alla fd kriminella med tidigare fängelsestraff. Nu berättar de sina historier i teaterform och det är en berörande föreställning.
Kent Ekberg är den som arbetat med dem och tagit fram föreställningen.
Man talar om arbetarförfattare, vad ska man kalla Kent? Arbetarregissör? Benämningen finns inte men det han gör i sina unika teaterprojekt (som naturligtvis inte får ett öre i stöd av den borgerliga kulturnämnden i Stockholm) är att gång på gång med ett omutligt klassperspektiv och en svindlande scenisk fantasi berätta historier som få om någon teater berättar idag.
Jag tycker det är en enastående teaterinsats där han sätter livet här och nu mitt på scenen och låter oss se det som annars inte visas.
Så här säger Samir, en av skådespelarna i I väntan på vadå?: En del försöker köpa lycka och vissa finner lyckan och det var det jag gjorde när jag mötte teatern. Den som letar han finner. Sen har ju vi en rädsla som är större än oss själv. Den dagen man hittar nyckeln till sitt lilla fängelse som man går och bär på, så är man på rätt stig. Jag fann mig själv via teatern och skulle jag varit kvar där ut om jag inte hade träffat på teatern så vem vet vad jag hade hunnit gjort så mycket förstörelse och skadat människor, vågar inte ens tänka på tanken. Men det viktiga är vad gör man idag och framåt."
3 kommentarer:
Vad härligt, teater när den är som bäst... gränsar till verkligheten, berättar något som man kan bära med sig i hjärtat...
Spännande - hoppas publiken kommer också!
Vad bra att det finns någon som gör viktiga teaterföreställningar. Här satsas merparten av teaterns pengar på dålig revy. Hurra för riksteatern som tar hit spännande föreställningar.
Skicka en kommentar