Första december och kalendrarna är klara att öppna och avslöja sitt innehåll av godis eller andra överraskningar för mottagaren. Milton har förstås en paketkalender. Min mamma broderade en gång för så länge sedan en tomte och ett ljus och 24 siffror. Vid varje broderad siffra finns en ring, där fäster man paketen.Milton fick den igår, ni ser den knappt för paketen hänger för. Hans pappa hade den en gång i tiden. Jag gillar sådana traditioner.
Ellen och jag brukar ha en gemensam chokladkalender men i år är jag restriktiv med chokladen så Ellen fick en egen mera "stylish" :) till ytan, men med ätbart innehåll.Jag tänker att jag har mera tid. Jag minns hur stressad jag brukade vara, allt till tidningen skulle iväg och hinnas med. All julplanering, tomtedräkter, luciaskjortor. Men ändå vilka kära sysslor.
Nu försöker jag njuta av varje sak och minnas att jag nuförtiden hinner andas, att jag inte rusar genom livet utan går mera eftertänksamt.
8 kommentarer:
Jag älskar också traditioner och sånt som går tillbaka i tiden med generationer. Jag gillar också ditt avslut på inlägget med att leva mer eftertänksamt och långsamt!
Visst är de mysiga, de där paketkalendrarna! Jag tror vi tyckte lika mycket om den, barnen och jag när det "begav sig". Nu är den lagd i malpåse sedan ett antal år tillbaka, och vi får väl se om den kan komma att plockas fram igen... Och visst är det härligt att känna att man kan njuta av stunden som är precis här och nu!
Har nog tänkt många gånger skapa en sådan där fin kalender...men det ville sig inte! Men har man som du haft en som nu går vidare är det förstås härligt! 24 små saker...inte lätt! så jag tycker gott du kan unna dig en chokladbit då och då!
Vi hade också paketkalendrar till våra barn. Kerstin har gjort en till, så nu har hennes barn också var sin. Vi brukade växla: varannan dag en liten sak, varannan dag något godis.
Tack trillingnöt, jag blir alltmer medveten om att det är långsamhetens lov vi ska sjunga. All denna stress i mitt liv, det är mycket jag önskar vore ogjort av den.
Marina, min låg länge i malpåse, nu var det en sådan fröjd att få ta fram den igen :)
Margareta, 24 är mer än man tror, 3x24 var ganska mycket! Men det är roligt. Baksidan av det kan ju vara att man konsumerar - och vänjer barnen vid att få. Å andra sidan kan man hålla det enkelt och vara uppfinningsrik!
Enn! Omväxlande lite gott och små överraskningar, det är vår melodi också. Då har du dina barnbarn kvar hos er än, med andra ord? Hoppas så ni mår bra du och B!
Skicka en kommentar