Jag hade en plan för dagen som gick upp i rök. Snopet. Men jag hade i alla fall energi ... så i stället gick jag till attack mot ormbunkarna. Vi har hundratals, de täcker hela områden där jag vill ha gräsmatta. De gömmer musbon och hemska saker. Jag vill inte ha dem där.
Så överskottsenergin plockades fram, en rostig lie likaså, trimmern hade varit bra men den har laddat ur sig för evigt.
Så det är jag, en rostig lie och hundratals starka ormbunkar.
Vi brukar kalla oss musketöser, jag, Annica Wennström och Maria Herngren, när vi skriver våra deckare om journalisten Amanda Rönn, Amandadeckarna.
En musketös har ett blankslipat svärd.
Men jag har min lie och huj vad de rök, ormbunkarna. Det enda jag är rädd för är att de egentligen bara vek sig och reser sig imorgon igen?
Men tomorrow is another day, som vi säger, Scarlett och jag.
5 kommentarer:
Vi har precis varit i skogen och grävt upp några ormbunkar och har planterat dem bakom vårt hus. Men där var alldeles kalt och ormbunkarna vackra. Men det är bara två plantor, än så länge. Men jag förstår dig, blir det för mkt vet man inte vad som gömmer sig där under. Jag tänker alltid på ormar när jag hör ormbunkar. Usch och fy.
Heja på! Det där med att möss bor där skulle höja min motivation i alla fall...
Härligt med sommarsysslor även om lien är slö.
Vi har dem också och de är ena envisa rackare. Inte ens kirskålen orkar hålla stånd mot dem. Jag låter dem ta över den branta slänten ner mot vattnet där vi ändå aldrig håller till men sedan är det gräsklippare, trimmer och handkraft som gäller.
Sara, motivationen är större än musskräcken!
Vilken kamp Annika! Min trimmer som dessutom är sjuk och överansträngd!
Skicka en kommentar