 |
| Snart är det vår igen och Milton och jag tittar på de rosa blommorna i Kungsan |
I mitt barndomshem var det högtid, en kväll av gemenskap och begrundan och god mat. Vi skålade i Pommac eller mjölk, kramade varandra och fylldes av stundens högtid. Ett nytt oskrivet år framför oss. Hur skulle det bli? Bävan och förväntan.
Sådana var mina nyår så länge. Chocken när den andra kulturen mötte mig. När man skulle ha så vansinnigt roligt på nyår. Roligt ofta lika med för mycket sprit. Jag kände mig främmande och ohipp.
Nyårsaftnar i Enskede med grannarna - det var fint till en början, alla grannar och många barn.
Sen en räcka av fester då två kulturer kolliderade brutalt. Jag gick hem med barnen och mannen försvann till okänt festande
Många nyårsaftnar med ångest.
Idag känner jag mig fridfull. Middag med familjen, hummer och löjrom. Skål i champagne för det nya året, ett stråk av vemod vid tanken på året som gått.
Ett nytt år. Bävan och förväntan.
2 kommentarer:
Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!
Så bra beskrivet med så enkla ord!
Jag känner igen den där känslan...den är sorgsen och ger tomhet.
Skönt är att kunna fira in det nya året på det sätt som passar en allra bäst i gemenskap med dem som står en nära.
Önskar dig ett gott slut och återigen ett Gott Nytt År!
Skicka en kommentar