Vilken saga läste Stefan Löfven idag? Nej det är inte politisk ironi utan sant. Han ska framträda på mitt och Miltons favoritcafé, Bokslukaren, presentera ett nytt projekt för barns läsande, "Läs för mig" och läsa en saga han själv valt.Jag tänkte gå dit men fastnade i ett manus med en annan saga - en underbar saga mer får ni inte veta, jag har inte skrivit den själv :)
Den lilla nyheten satte igång mina egna tankar på sagor jag hörde som barn. Mina föräldrar läste sagor och hittade på egna och det fanns ingenting bättre än deras röster och berättelsens magi.
Men vad minns jag då?
Jag minns min mammas varma lugna röst som läste Bullerbyböckerna. Samma bok som hon sedan läste för mina barn och som jag nu köpt åt Milton.
Men främst minns jag min emotionella roliga pappa som läste den osannolika boken Ådalens Poesi av Pelle Molin. En samling berättelser från Ångermanland, utgiven 1897. Inga barnsagor alls men jag älskade dem.
Han läste berättelsen Kams och vi skrattade åt den fattige pojkens försök att laga mat när föräldrarna var på fest men hur smeten vällde över alla bräddar.
 |
| Pelle Molin |
Kams är en slags palt gjord på rågmjöl.
När jag skulle läsa om den som vuxen var den ju inte särskilt rolig, mera sorglig, om den fattige svältande pojken som drömde om kams. Men min politiske empatiske pappa lyckades nog få in både skrattet och medkänslan i det han läste.
Den sagan skulle passa Stefan Löfven som kommer från just de trakterna.
Jag återkommer till vad han läste.
Men nu vill jag veta: vad minns du för Högläsningsagor från din egen barndom?
10 kommentarer:
Sunnanäng! Jag tror nästan att det var den enda boken som lästes för mig när jag var barn. Mina föräldrar jobbade på en biograf och kvällarna gick åt till jobbet, men senare tog vi igen det mamma och jag, när jag var tonåring. Vi läste dikter för varandra, tolkade, analyserade och läste igen och igen. Stunder jag alltid minns med glädje. Mina barn däremot har fått höra sagor, kanske till lust och leda. Dottern ville i och för sig alltid sjungas till sömns (säger man så?) sonen ville lyssna på sagor. Nu har du triggat igång mig Eva:). Om jag inte slutar här så blir min kommentar längre ett inlägg.
Bortbytingen av Selma Lagerlöf!
Jag minns fortfarande hur varje ord skapade outhärdliga anfall av sorg inom mig. Men jag ville höra den, och bara den, kväll efter kväll, om och om igen.
Sagor hjälper oss nog att bearbeta våra djupaste trauman.
Mina egna barn älskade att höra om Gudasagorna på himlavalvet och Tusen och en natt.
Alla berättelser och sagor i "Min Skattkammare. De böckerna står kvar i min bokhylla och kommer att fortsätta göra det Det är så roligt att se hur nummer ett är alldeles sönerläst och hur de sedan blir mindre och mindre lästa allteftersom numren stiger och jag började läsa andra böcker själv.
"Staffan bortbyting" ska det förstås vara, av Elsa Beskow.
Pettas, jag älskar ju långa inlägg, vill själv gå igång på de blogginlägg jag läser och fundera vidare! Så härligt att läsa dikter tillsammans! Jag minns vår högläsning i familjen på sommarön, när alla var tillsammans och hade tid. Ljuva minnen!
Ulla, svåra och smärtsamma minnen och samtidigt så viktigt att sorg helas med bra berättelser. Tusen och en natt bar jag själv hem kassvis från biblioteket som barn, älskade de böckerna!
Marina, Min skattakammare var verkligen en skattkammare. Jag har köpt in dem begagnade till Milton.
Mio min Mio och Tomtebobarnen.
Utan inbördes ordning.
Sotlugg och Linlugg förstås och rimsagan "Nu går jag bort sa lille Per" ur Min Skattkammare…."Kattresan" och de klassiska Grimmsagorna…Beskowsagorna… och nog fanns Pippi med!
Margareta, jag blir nostalgisk. Sotlugg och Linlugg var den första filmen jag såg i mitt liv, det var stort! Pappa och jag ...
Skicka en kommentar