Nu har jag läst ut Haruki Murakamis bok Sputnik älskling. En historia om den unge lärare K som älskar flickan Sumira som älskar affärskvinnan Myu som förlorat förmågan att uppleva kärlek. Jag grips av bokens vackra ton av melankoli över en kärlek som inte förverkligas och en resignation över det. Språket är fullt av vemod och under den konkret berättade historien finns en surralistisk drömvärld. En fascinerande bok. Jag har prickat för ett citat som är vackert och så Murakami, när han beskriver kärlekens dilemma i en värld där man ändå sist och slutgiltigt är ensam:
"Då insåg jag en sak. Att vi visserligen var fantastiska reskamrater men i grund och botten bara ensamma metallklumpar som var och en följde sin egen bana, På långt håll ser det vackert ut, som fallande stjärnor. Men i själva verket är vi bara fångar, instängda var och en på sin plats utan att kunna ta sig någonstans. När två satelliters banor råkar korsa varandra, möts vi ansikte mot ansikte på de här viset. Eller också kanske våra hjärtan kan röra vid varandra. Men det handlar om ögonblick. I nästa ögonblick är vi tillbaka i vår absoluta ensamhet. Tills vi brinner upp och blir till ingenting."
4 kommentarer:
Jag har boken och skall läsa den. Särskilt nu efter din fina skrivning och citatlämning. Kan det vara så att älska är att dö en smula. För i den magiska stunden inser vi till vår förfäran - love must die.
ÅH
Sputnik betyder reskamrat står det i boken, kanske det är så när vi älskar, vi är reskamrater en stund i livet, fint så.
murakami e ba så skööööön att läsa,men sputnik va väldigt kort.tacka vet jag tegelstenarna "Fågeln som..." och "Kafka på stranden".Alla böcker är som en enda värld,det är samma människor o händelser o brunnar o katter o kvinnor o ja en härlig smet att bara sjunka in i.
d e som katharsis, man vet inte vad man varit med om men det känns bra!
Hej anonym - tack för tipsen. Ska skaffa allt av honom för jag längtar efter att sjunka in i den där världen igen!
Skicka en kommentar