Många diskussioner idag, IRL på mail och blogg om det konstiga yttrandet från Tomas Böhm I Amelia Adamos program att det lika lite finns lyckliga singlar som lyckliga horor om man skrapar på ytan. Korkat! tycker dom flesta.
Framför allt är frågeställningen fel. Lycka är inte kopplat till singel/gift. Inte kärlek heller. Jag var som gift både lycklig och olycklig under de 25 åren, som singel samma sak. Ibland är det lycka i mitt liv, ibland inte. Tillstånden är inte konstanta.
Dessutom verkar det på denna diskussion som om det inte skulle finnas kärlek för att man väljer att leva ensam! Jag har verkligen som singel upplevt varm kärlek. Det är ju inte så att kärlek förutsätter att man delar portnyckel. Det kanske till och med är så att kärleken kan bli intensivare om man hela tiden väljer varandra och inte alltid dimper ner efter jobbet i samma soffa! Det går inte att generalisera på det där dumma Böhm-sättet. Han får ta sig en funderare till, psykoanalytikern. En sambo är inte livets lycka, inte olycka heller för den delen!
2 kommentarer:
Ja, dessutom är det ju inte säkert att man ser sig som singel fast alla andra skulle göra det. Man har ju alltid sig själv! Just för mig har det alltid varit en slags lycka, att jag har mig själv som ständig kompis och följeslagare, ungefär som om jag var två (låter det knäppt) när jag umgås med mig själv.
Redan när jag gick i första klass och vi skulle säga i klassen en gång vem vår bästa kompis var sa jag att det var jag själv. Alla blev sura på mig och tyckte jag var så egoistisk, men så har jag aldrig sett det, utan mer att jag ju alltid har mig själv att leka med (som barn), prata med (oftast i tanken men ibland också högt), sjunga för (inte bara i duschen), skratta med och åt, försöka överraska och muntra upp, trösta ... Nej, riktigt singel blir jag nog aldrig!
Kanske herr Böhm inte har haft den förmånen att ha sig själv som en god kompis och livspartner.
Hej Eva!
jag håller med dig ang.singel/lycka-resonemanget. Vad jag tycker är mest smaklöst är att dra in "horor" i resonemanget. Läste nyligen att sångerskan Nina från Cardigans/vad nu hennes andra band heter-glömde det precis, jämförde några enklare jobb med att prostituera sig. Har hört uttrycket förr. Fan, att vara hora/prostituera sig är inget vi andra vet ngt om, det är för jävligt, rymmer massor av kvinnoförakt och är överhuvudtaget ett förnedrande liv. Vad sjutton har det med sånginsatser eller singelliv att göra??? Snacka om att det gått inflation i det begreppet.
/upprörd ylva
Skicka en kommentar