Min bror Peter har samma tankar som jag idag. Det är 19 mars, pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 98 och det känns overkligt. I mitt minne är han så vital, så fylld av energi. Jag kan i mitt minne höra hans röst i min telefon när han ringde och hade kommit på en bra formulering eller en ny idé eller när han var arg på något i politiken. Ständigt engagerad och så oerhört levande. Att någon så levande kan vara så död. Dock, i mitt minne lever han. Jag pratar ofta med honom och ler vid tanken på vad han skulle ha tyckt om olika företeelser i samhället. Jag kan se drag av honom i något av mina barn, jag minns honom så otroligt tydligt. Och då lever han ju på ett sätt. Han dog liksom mitt i språnget, skrev sitt sista kåseri samma dag han dog.Just nu planerar vi några släktdagar, mina bröder, barn och brorsbarn och jag. Vi hade det i Sundsvall förra året. I år planerar vi att vara på mitt lantställe. Vi pratar , skrattar och minns. Har det fint tillsammans helt enkelt. Pappa skulle ha gillat det. Han skulle ha gått runt och tittat på alla de blommor som växer på min ö men inte finns i Sundsvall. Ja, jag tror han kommer att vara med oss i juni på landet.
2 kommentarer:
Eva,
Jag minns honom tydligt också. Hur han tittade upp från skrivmaskinen med glimten i ögat den där första gången när jag följde med dig till Sundsvall och vi hälsade på honom på tidningen... Han var en riktigt fin pappa, du var alltid stolt över honom och han över dig!
Ulla L.
Tack Ulla. Vad fint det känns att du minns honom, min fina pappa Gösta. Kram!
Skicka en kommentar