Jag undrar om klass L IVa Sundsvalls Högre Allmänna Läroverk kommer att fira något studentjubileum? Vi gjorde det efter tio år, då kunde jag inte vara med, men kanske blir det dags igen? Jag har mina två gymnasiebästisar kvar. Vi träffas då och då och pratar och skrattar och minns och det är som om tiden står stilla. När jag fyllde 18 skrev jag så här i min dagbok:
"Jag fyller 18 idag! Uffe, Christer, Olle, Maggi och Agneta kom och uppvaktade mig klockan tolv på natten. Fick ett par vidriga skära yllebyxor. Christer kom i pyjamas. Hade liten bjudning på kvällen. Jag känner mig inte annorlunda nu trots att jag uppnått den aktningsvärda åldern av 18 år. Men nog önskar jag det var bara 17 jag fyllt. Inget roligt att bli äldre."
Maggi finns inte kvar, inte Agneta heller. Det har gått många år sedan den kvällen. Men vi tre Uffe, Christer och jag, vi sågs igår. Jag är så glad att vi fortfarande finns i varandras liv, om än i utkanten, våra livsbanor har varit olika men vänskapen finns kvar. Livet går, vänskap som består tror jag är något av det viktigaste av allt.
6 kommentarer:
Jag är så glad över de fåtalet vänskaper från tonåren som fortfarande består. Jag vill inte vara utan de gripande nostalgitrippar vi har när vi ses. Det är stilleben av livsöden med en touch av tillhörighet i den tid som flytt.
/J
Så fint sagt. Det handlar för mig om sammanhang i livet. Jag strävar ju efter att leva här och nu, paradoxalt nog gör jag det bäst med starka vänskapsband som påminner mig också om vem jag var.
Kan påminna om att du var och är en vacker kvinna.
/J
mamma.....vad fint. Vad sorgligt det är att tiden går. Det är så vemodigt och melankoliskt men samtidigt så härligt.
Du är så fin på bilden och du blir bara vackrare. Förlåt att jag bara håller på och öser beröm över dig men jag saknar dig så mycket här borta i Joburg.
Vad lustigt du skrev i dagboken, formellt på något sätt. Men roligt, jag vill läsa den! Så du!!!!
Var är de skära yllebyxorna? Skulle vilja ta en runda med dig på stan i de byxorna, så kan jag ta på mig mina randiga marimekko.
massa pussar
Sötnos - det skulle vara sensationellt om jag gick runt i skära yllebyxor, yllebyxor var de varma mameluckerna man hade under kjol eller långbyxor - och de var FULA jag lovar, det var därför jag fick dom. Ulf fick damtrosor av nylon som vi egenhändigt broderat när han fyllde 18.
Jag blir själv förvånad över mina korta ganska formella och lite tillkämpat "vuxna" kommentarerna i dagboken, det är inte mycket skrivet, bara små snabba anteckningar, men ja: Jag känner igen mig själv! Puss älskling!
Åh Eva vad underbart.
Det finns verkligen vissa jag önskar att jag kommer sitta runt ett bord med om 20 år.
Jag och Nea kommer till dig ikväll.. VId sju-åtta?
Jag ska måla först på Hornsgatan :)
Kram
Skicka en kommentar