På rymmen från mina kvitton till balkongen och drömmar om champagne

Jag var på deklarationskursen för författare igår men smet nesligt efter halva dagen, den var inte tillräckligt basic. Jag kände mig som på mattelektionerna i skolan, ingen bra känsla. Det verkade som om alla utom jag förstod vindlingarna i blanketten N1 så jag gick hem, la ut alla kvitton, all bokföring jag skulle ha gjort tidigare. Jag har klistrat, sorterat, räknat. Och det går så trögt. Det är så extra ledsamt i år. I många år har jag haft världens gulligaste och mest förstående revisor. Håkan. Jag saknar honom. Han dog helt oväntat i somras, var ute på en cykeltur, la sig i gräset en stund för att vila och se upp mot den blå himlen, och dog. Vi är många som saknar hans vänliga hjälpsamma person. Och vem ska hjälpa mig nu?
Nu på morgonen fortsatte jag sorterandet och klistrandet. Min kompis U tröstar mig, hon klistrar också nu, inte månad för månad som man ska.
Emellanåt rymmer jag. Fick för mig att sätta upp markistyg runt hela balkongen för att förhindra värsta insynen från tvåans hållplats. Det blev fint! Jag har sopat och ska olja teakträplattorna . Funderar så smått på att besöka en handelsträdgråd och sen kanske inviga den nystädade balkongen med .. ja champagne? Vad tycker ni.
Jag vill det, men piskar mig tillbaka till långa köksbordet och alla dessa kvitton.