Nu citerar jag ett stycke ur Matildas blogg. Läs den. Det ger en bra bild av livet för en ambitiös arbetslös ung tjej idag! Fortsättning följer. Hoppas det är okej, Matilda, att jag citerar, det är så bra!
Handledaren vill ha bort Matilda för att slippa betala, då angriper hon hennes kläder:
"Min handledare ville att jag skulle sluta direkt, så att de skulle slippa betala för mig,
Om de inte har uppdrag så måste de betala ut en större del av lön ändå.
Så nu har de alltså bestämt att jag ska sitta i deras reception, som har varit obemannad ungefär sen finanskrisen drog igång och man gissningsvis skar ned på personal för att spara pengar.
Andra dagen jag satt här upplyste min handledare mig om att de har klädkod på kontoret, vilket innebär inga jeans.
Okej, sa jag, som ändå bara använder strumpbyxor och kjolar/klänningar.
Men idag vandrar hon fram till mig och meddelar att en av grundarna pratat med henne och sagt till att jag måste ha kavaj.
Min spontana reaktion blev att syna hennes egna klädsel, ett linne, en grå lång kofta och ett par svarta jeans.
"Okej, men jag äger ingen kavaj" svarar jag.
"Jaha... Har du ingen alls hemma?" följt av en suck.
"Nej, jag använder inte såna kläder så nej!" svarar jag,
"Hmm, hur ska vi då göra", säger hon och rynkar ögonbrynen och spanar in mig uppifrån och ner. Så pass otrevligt att jag får lust att säga ett par väl valda ord.
"Ja, jag vet inte. Jag får väl ta en kofta eller nåt då?"
"Nej, kofta får man inte ha!", säger hon och kommer sedan på sig själv med att bära exakt just det och tillägger då "min klädsel är egentligen inte okej idag, tex."
Sedan avbryts vi av någon som kommer för att fråga någonting.
Jag går strax efter på lunch, och känner en stor olust inför att gå tillbaka.
Höjden av fräckhet! Först blir man avskedad, sen blir man påhoppad och kränkt."
5 kommentarer:
Det är helt ok att citera mig.
Är det inte sjukt?
Glömde nämna att jag även blev uthyrd en dag hos ett patentföretag, varpå HJenny min coach tillade "men tänk på att de säkert har en strikt klädpolicy, så att man inte sätter på sig vad som helst liksom"
Tror hon att jag är född igår?
Jag har väl aldrig på mig "opassande" kläder, speceillt inte påp ett kontor. Men man behöver ju heller inte överdriva striktheten...
Usch!
Jag tycker alltid du ser snygg och välklädd ut. Underbart med kavajen - men du är ju lika fin i en Myrornakavaj som en designkavaj från fina affären!
Ja, usch!
Som när vi var på teaterkritikerresa i London Eva och skulle träffa teaterkritiker där, på deras klubb. Ja, dit kommer vi, en grupp svenska teaterkritiker i hela, rena, nya, fina kläder, men en del jeans och inte en enda skjorta, kavaj & slips som var obligatoriskt för männen för att komma in. Brydda försökte de lösa kläderna genom att låna ihop för små skjortor & kavajer och fula gamla slipsar utan att lyckas få ihop tillräckligt samtidigt som de släppte in de mest lumpna kavajer, anskrämliga slipsar och ... Svårt att hålla sig för skratt. Men vi fick en trevlig pratstund på en närliggande Pub, vi var ju bara gäster och behövde inte anpassa oss till överdrivna klädkoder.
Hej dig Matilda!
Så löjligt! Å varför just ett herrplagg? Men som Eva skriver det hänger massor av snygga kavajer på Myrorna. Låt dig inte slås ner Matilda!/Ulla L
Ja så väldigt löjligt att beordra nån slags powerdressing à la 80-tal
Skicka en kommentar