Vad är lycka? Jag funderar på när i mitt liv jag har varit som mest lycklig och inser att det inte har något med pengar eller tid att göra. Jag är en harmonisk människa som är ganska tillfreds med tillvaron för det mesta. I synnerhet när jag inte sätter mig ner och grubblar och navelskådar.Men om jag ska göra en lyckobarometer så är den i topp under de år när mina barn var små. Vi bodde i ett sanslöst oreparerat hus i Enskede. Vi hade ont om pengar. Jag jobbade heltid och hade tre små barn och all fritid gick åt till Enskedespelet. Det vimlade av grannar och folk, dörrarna var öppna mellan våra hus, det var möten och fester jämt. Ja, det är den bästa tiden. Utifrån sett kanske kaos och dålig ekonomi och tidsbrist – så kan man se det om man betraktar glas som halvtomma i stället för halvfulla. Sådan är inte jag. För mig är de själva definitionen av lycka och hopp, just de åren.
Bilden visar ensemblen till det första Enskedespelet 1983, jag står där med Ellen i famnen och allt är bara hopp!
6 kommentarer:
Vad var Enskedespelet? Teater? Nej lycka kan inte mätas i pengar. Även om det var intensivt när barnen var små så var det så mycket liv och glädje. Något jag ibland kan sakna.
Ja, Eva, det var en slags mitt-i-livet-lycka som är speciell.
Enskedespelet var en stor teaterförening som från 1983 och framåt satte upp en mängd fantastiska föreställningar i tält i Margaretaparken i gamla Enskede där vi bodde. Vi startade för att vi ville ta reda på mer om den förort vi flyttat till, en anrik arbetarförort enligt modell av engelsk trädgårdsstad.
Jag kan också längta till tiden när barnen var små, mest för att jag inte hade vett att ta vara på den tiden. Dock känner jag mig lycklig och lever efter mottot att min bästa tid är nu.
Eva, vilken nostalgikick det är att se den bilden! Tur att jag har dig och några andra goda vänner kvar från den tiden, så att vi kan minnas tillsammans hur speciellt det var. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv också!
Ulla C
Annika! Jag känner igen mig i det där, för i mina minnen finns också ett stråk av vemod över att jag inte var ännu mer närvarande än jag var, att jag inte riktigt förstod att ta vara på det. Annars är mitt motto också: Min bästa tid är nu. Vilket det är på många sätt. Men tiden med barnen som små - det var något speciellt.
Ulla - Visst är det härligt att gammal vänskap består och att vi kan dela både minnen och nutid med varandra?
Vilket spännande projekt!
Skicka en kommentar