Jag besökte Vietnam för första gången 1989 och blev helt tagen av detta land, av vänligheten och den hoppfullhet och framtidstro som fanns där trots att de blivit útsatta för ett av århundratdets grymmaste mest oförsonliga krig från angriparen USA. Det amerikanska kriget, som man säger i Vietnam. Vietnamkriget som vi säger.Sedan länge ger jag lite pengar till en barnby i närhten av Hanoi. Det är en by med för tillfället 163 barn som lever i olika famljer i välordnade hus, man ser utbildning som oerhört viktig för barnen i byn. Jag besökte byn en gång vid ett av mina besök i Vietnam. Varje år kommer brev till mig om hur livet gestaltar sig för barnhemmets barn. Det är en så liten insats att skänka några hundralappar per månad till en barnby i någon fattig del av världen. Jag tycker det skulle vara en självklarhet att vi alla hade en fadderby eller ett fadderbarn. Det är en möjlighet för svenska familjer att lära mer om barns villkor i andra delar av världen. Kanske kan man till och med få tillfälle att besöka sin by.
SOS har barnbyar runt om i världen, gå in på deras hemsida och läs mer!
8 kommentarer:
Jag är helt ense med dig. Vi har råd! Själv har jag ett fadderbarn - Indupriya - i tamilska delen av Indien som tillhör ett projekt också, dit pengarna går (Barnfonden). Ett par hundralappar i månaden. Vad tusan är det av min inkomst, jag märker det inte ens. Och det betyder jättemycket för Indupriya och hennes kompisar.
Jag har aldrig varit i Vietnam men behöver bara höra ordet för att känna hur människorna där är en del av mitt liv. Och mångas liv världen över, ja faktiskt själva världens liv om man kan säga så. Vietnamesernas kamp har så stor betydelse, och ändå kan inte jag som aldrig genomlevt ett krig helt förstå vidden av vad de gått igenom. För fyrtio år sen var jag chaufför åt vietnameserna i Stockholm när Sverige erkände Nordvietnam. Vietnameserna på ambassaden, en liten fattig ambassad då, utstrålade också vänlighet och hoppfullhet - och tillit till människor. När jag läser din text om barnbyn i Vietnam och om din dotter som som ska arbeta i landet väcks min gamla dröm att besöka Vietnam. Kanske förblir det en dröm men jag ska i alla fall läsa mer om din och andra barnbyar.
Bernt! Klart du ska åka till Vietnam. Det kommer du aldrig at ångra. Det är så enastående vackert och vänligt och landets historia ligger ju tydligen så nära dina egna upplevelser. Åk om du kan! Numera är det lätt att resa där, buss, tåg flyg, många hotell. Första gången vi var där fanns det knappt hotell och restauranger. Minns att vi bodde på arméns gästhem i Hanoi.
Maria - som du säger, så lite för oss,så viktigt för dem. Jag tycker idén med fadderbarn- och byar är så bra.
Tack för inspirationen - nu är det jag som ska skänka ett bidrag.
Vad bra Annika! Jag tycker verkligen det är meningsfullt med barnbyarna runt om i världen.
TACK för du stödjer SOS-Barnbyars verksamhet! Tack vare dig och våra övriga faddrar kan allt fler föräldralösa barn få ett hem, en familj och en utbildning.
Niki Westerberg
SOS-Barnbyar Sverige
Niki! SOS Barnbyar är en hjärtefråga för mig!
Skicka en kommentar