torsdag 23 juli 2009
Vi är ett segt släkte vi små röda
Ett mirakel har uppstått, hoppas jag i alla fall. Min röda iPod har väckts från den slutliga sömnen. Efter badet i grå oljelasyr igår med efterföljande dusch och topzbehandling visade den "sleep" på displayen - jag förtvivlade, jag den skyldiga som låtit den falla ur behån ner i färgburken. Men vi små röda är ett segt släkte. I morse satte jag på den, utan hopp. Men se, den lyder mina kommandon, den spelar musik. Vilket under: jag håller tummarna och hoppas på god fortsättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men så fantastiskt!!
Heja! En annan lite längre röd, Tage Danielsson, sjunger på min blogg om vad som gör honom glad. Han är min stora dagsversmakarförebild. Utan hans "Tankar från roten" hade jag nog aldrig börjat versera.
Victor och Eva! Visst är det underbart osannolikt. När det gäller Tage D så förstår jag verkligen att han är din inspiratör
Det är inget mindre än ett mirakel faktiskt!
haha, vi små röda var det ja
Oftast tycker jag tekniken alltid överlistar mig. Därför känns den här berättelsen extra upplyftande!
Ja det är extra kul för mig som ser mig själv som den absoluta teknikanalfabeten....
Min lilla spelare, som jag har när jag springer, följde med i springjackan i tvätten för en månad sedan. "Åh, nej!" tänkte jag även om den var billig (hörlurarna till var dock dyrare), men efter en dags tork funkade båda.
En kompis till mig hade en klocka som slutat funka, nya batteri, urmakare ... inget hjälpte tills hon råkade kasta den i golvet när hon skulle slänga den och vips funkade den perfekt.
Skicka en kommentar