Samtidigt som jag hoppade av båten bröt åskan loss. rakt ovanför. Det blixtrar och det dundrar och regnet öser ner och slår omkull mina blommor. Fick ta mig ut i regnet och binda om den stackars clematisen som regnat platt till marken (jo jag vet, jag borde ha haft en bätte spaljé, inte mitt virkgarn!/
Åskfobi har jag inte så jag kryper fascinerat ihop i soffhörnet under de indiska ylleplädarna och beskådar skådespelet. Måhända är det inte fullt så kul om åskan fortsätter i natt - men vad sjutton, jag ska andas lugnt, träna på min medvetna närvaro, ligga på spikmattan. Jag är där jag vill vara.
5 kommentarer:
Så duktig du är på medveten närvaro! Jag övar också jämt på det, men skulle inte klara det i åskväder. Hör till fobikerna, nämligen...
Låter lite småmysigt att sitta där i soffan. Här har det varit en kall dag, nordvästan har härjat och jag har kurat inomhus av den anledningen.
Det är märkligt vad man kan ha för olika fobier, Maria! Åskan är mer ett mäktigt skådespel för mig. Jag kurar inomhus, som du, Eva, det är ltet mysigt och litet sensommar samtidigt.
Då var det över dig som de mörka molnen vi såg från vår ö hängde!
Hur orättvist kan det vara, Annika! Jag åker i strålande sol från stan ut till ön - där det åskar så vidunderligt vilt! Men jag har det bra.
Skicka en kommentar