Jag läser en härlig intervju med Lena Cronqvist i DN. Dels pratar hon om hur hon inte kan fortsätta måla om vardagen stör - så som jag kände mig i natt och igår när vardagens verandaproblem svämmade in över mina tankar. Dels pratar hon om inspirationen på ett klokt sätt. Hur kommer man ur en kreativ kramp? På det svarar hon : "Jag har aldrig upplevt att det där med inspiration är något vettigt. Om man står och håller på, och velar, och försöker arbeta, så till slut blir det ju något."
Det låter som en motsättning kanske? Det där med att inte kunna måla när vardagen svallar in men att ändå måsta måla eftersom det inte är någon idé att vänta på inspiration?
Då gör jag så. Jag har ringt ett oändligt antal samtal om virke och båttransporter på morgonen och de eventuella fantasier jag hade blåste bort med vinden. Men jag ska ändå sätta mig vid datorn och skriva för kanske kommer det något litet tankefrö farande i luften i alla fall?
2 kommentarer:
"L'appétit vient en mangeant" säger fransmännen. Man kanske skulle kunna säga att "L'inspiration vient en faisant"?
Ja jag tror att det är så - inspiration, fnös en annan författare, det handlar om att limma fast sig på stolen framför datorn. Så nu sitter jag här, fastlimmad!
Skicka en kommentar