Vardagen inte bara sipprar in, den dränker mig

Ibland blir små saker nästan omöjliga att utföra, jag vet inte om ni känner igen er? Ibland flyter allt på, man fixar och ringer och ordnar.
Andra dagar kan jag få telefonfobi. Så var det när jag hade ett fast arbete också. Vissa dagar fick jag tvinga mig att ringa det enklaste samtal, göra listor, pricka av, piska mig att göra mitt jobb. Nu brottas jag med de fånigaste saker, jag måste till exempel samordna en transport av virke med en båt och jag ringer omöjliga samtal för att koppla ihop en snickare med en ovillig båtägare som bara skjuter på samtalet. Det är en så fånig sak men mitt motstånd är stort.
Jag vill bara skrika men för... kan ni inte prata med varandra och reda ut det här... men det funkar inte. Åtta i morgon bitti måste jag jaga båten igen, och snickaren, och samordna deras tider. Det är det sista jag vill hålla på med. Jag minns något min vän Ylva skrev, hon citerade hur störande det är för den kreativa processen när vardagen sipprar in. Den inte bara sipprar in just nu, den dränker mig i en massa praktiska problem som jag inte orkar ta itu med, men jag måste.
Dessutom läcker kylskåpet.
Men tomorrow is another day som vi säger, Scarlett och jag. I morgon vaknar jag säkert pigg och utan telefonfobi och kopplar ihop grabbarna på det smartaste av sätt.