Nu kastar jag alla måsten och borden som tynger mig överbord

Det värsta med att vara lite låg är att jag då har en olycklig tendens att avstå från sånt som skulle kunna pigga upp mig. Det blir en nedåtgående spiral. Ändå vet jag att det behövs så lite för att allt ska vända. Igår skulle jag ha firat Ylva som fyllt år och flyttat in i ny lägenhet, men allt blev för krångligt med att döttrarna skulle komma hem - fast egentligen var det ju bara jag som krånglade till allt i stället för att vara flexibel och lösa det.
Och idag skulle jag vara på vattenfest hos Annica på ön. Men efter Ellens avfärd i morse och en lång pratnatt föll jag bara ihop och var ledsen. I stället för ön blev det en kort promenad på loppisgatan Bondegatan.
Nu sitter jag här och tänker att jag borde ha varit på ön. Dessa borden. Nu kastar jag dem överbord. Nu accepterar jag att det här var det valet jag gjorde, dumt eller ej. Jag är ensam men jag har mina sicilianska kakor och jag har en klok bok och en spännande film - den ser jag fram emot, jag träffade en gång författaren till boken som sedan filmatiserades - och... nej i morgon ska jag berätta mer om den mannen med glimten i ögat.
Jag har accepterat mina val och förstått varför jag gjorde dem, allt känns lättare. Men förlåt mig Ylva och Annica - att jag missade era fester är jag ledsen för.