Ni lyssnar väl på den radioföljetong som går just nu i P1? Tio avsnitt hittills av 25 och det är en magisk upplevelse att lyssna till Marie Göranzon som läser Assia Djebars självbiografiska Ingenstans i min fars hus. /Leopard förlag/. Jag har läst flera böcker av henne, men det är först när jag hör boken långsamt läsas som jag drabbas av magin och intensiteten i denna uppväxtskildring från trettio- och fyrtiotales Algeriet.Jag tror att det är en blivande Nobelpristagare vi lyssnar till.
Jag blev besviken på Djebar när jag lyssnade på henne på Waltic förr året. Hon gav en standarföresläsning helt utan kontakt med publik eller tolk, det var ganska sorgligt. En kvinna från franska ambassaden vaktade henne som en bandhund och släppte ingen i närheten. Jag försökte gå på presskonferensen, men ständigt denna lilla arga fransyska som motade bort alla - utom TV förstås. Assia Djebar såg hjälplös ut när hon fördes omkring, annars var det fina med Waltic att författare av alla de slag vimlade omkring och pratade med varandra. Nåväl, denna besvikelse till trots som jag tror mer det berodde på den arga kvinnan från franska ambassaden än Djebar, så älskar jag denna följetong. Den går både på förmiddagarna, på kvällen och kan avlyssnas på nätet. Så missa det inte. Det är så intressant och så vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar