Jag slölyssnar på Tendens i P1 för att komma igång med det jag vill. Då hör jag om fenomenet duktiga studenter som vill vara högpresterande, duktig-flicka-syndromet, "Sjukt duktig". De äter medicin för patienter med ADHD för att öka koncentrationen, prestera mera.
I minnet ramlar jag tillbaka till studenthemmet Jerum . Jag hade ett rum där och jag pluggade franska. Jag ville ha bra resultat men de oändliga scheman vi fick med konstruktion av fornfranskan var komplicerade och krävde en hög grad av koncentration. Min kompis M dejtade en medicinstuderande som ville hjälpa oss så han skrev ut bantningspreparat /vilket jag i sanning inte behövde på den tiden/. Vi knaprade tabletterna och oj vilken koncentration! Jag var tvärvaken hela nätterna och slog i mig allt jag behövde kunna för att klara mig. Vi kunde ringa varandra mitt i natten, M och jag, vi var pigga pluggare.
Sedan slutade vi tack och lov att ta pillren, det var väl inget för oss. Många år senare fick jag veta att bantningspillren vi åt innehöll en hög dos amfetamin. Jag verkar inte vara en person som lätt hamnar i beroende, så det gjorde jag inte med bantningspillren heller. Jag fortsatte att vara "duktig flicka" - men utan hjälp av piller ,
6 kommentarer:
Jag hörde samma program. Jag blev glad då jag hörde den "duktiga flickan" säga att hon pluggade minsann för att lära sig något, få en grund av kunskap att ta med sig ut i arbetslivet. Jag blev ledsen då jag hörde att unga intalar sig att det faktiskt fungerar att ta ett piller för att klara utbildningen. Jag hoppas innerligt att jag får till att uppfostra mina barn till "duktiga pojkar".
Man gör sitt bästa som uppfostrare för att ens barn ska bli lyckliga människor som söker kunskap av lust och nyfikenhet. Men pressen i samhället idag att "bli någon" är hård. När jag tänker tillbaka så var det ändå så att pressen fanns på många sätt på min tid som student också, kanske i andra former men den fanns. Intressant program i alla fall!
Och jag hittade koffeintabletter i dotterns väska. När jag frågade henne om det så var det just för att orka plugga så mycket som hon gör. Jag gillar det inte men de kanske inte är så farliga?
Kan väl inte tro att koffein är så farligt? Jag intar det ju mest i form av överdrivet mycket kaffe. Igelkotten är kul att läsa - men språket är inte helt lätt, tror jag får göra som när jag pluggade och stryka under och slå upp några ord. fattar jag inte så kollar jag med dig. Fascinerande är den i alla fall åtminstone såhär i början.
Språket i igelkotten är faktiskt inte lätt, det är många ord som även jag inte känner igen även om jag av sammanhanget kan gissa mig till vad de betyder. Dock gillar jag boken, den är ironisk, sarkastisk och intelligent. Vi kämpar vidare! :)
Jag gillar verkligen Igelkotten - lustfyllt intelligent läsning. Det var ju en tröst att du också förstår orden ibland av sammanhanget! Klart vi kämpar med något så bra :)
Skicka en kommentar