Nu har jag gjort det. Beställt biljetter till Vietnam. Ja, jag vet att tyfonen just gått över Hoi An. Jag vet att Ellen idag blev evakuerad i båt från receptionen som var översvämmad. Det måste helt enkelt bara bli bättre, eller hur, värre, nej! Jag åker. Jag vill till Ellen, jag vill till Hoi An. Vi hade sådana fina veckor där för två år sedan, Elin, Ellen och jag. Har man varit i Vietnam en gång längtar man sedan alltid tillbaka. Så, jag åker och övervinner en massa rädslor på kuppen.
12 kommentarer:
Häftigt Eva och jätte roligt. Är riktigt glad för din skull, att det blir av, att du vågar. Bra jobbat! :)
Tack Annika, nu är det bokat och klart och Ellen blev jätteglad. Väderprognosen för slutet av den vecka jag reser är bara sol - så det hoppas jag på.
Vilket klokt beslut!
Det krävs kraft och mod för att våga tas sig förbi alla hinder som staplar upp sig framför målet. Lycklig resa.
Underbart Eva! Grattis till dig! Jag anade nog ...
Slutet av den vecka du åker, skriver du, är det mån tro redan nästa vecka och hur länge blir du iväg?
Ja, en gång Vietnam ... Själv har jag snart längtat i tolv år sen sist. Men nån gång blir det.
Vad bra att du hört från Ellen, även om evakuering i båt låter dramatiskt. Själv undrar hur vårt fadderbarn i Danang har det?
Vietnam Eva, WOW! Vilken lycka!
Tack för stöd, Eva och Eva! Och Maria, nu måste det snart vara din tur att åka dit igen. Tänk vad jag kommer ihåg allt vi gjorde i Vietnam 1989, vilken resa...
Härligt Eva! Är glad för din skull, att du övervinner flygrädslan och att du snart får träffa Ellen. Har tänkt mycket på henne idag.
Kram
Ps. Eva och Maria, jag kommer också ihåg när ni var i Vietnam. Året efter började jag nämligen på Fönstret och jag har för mig att ni visade en film från er tripp, eller var det ett bildspel? Då kändes den resan mycket exotisk. Det var ju inget helt vanligt resmål på den tiden.
När jag ser på bilder från Vietnam du lagt ut på din blogg verkar det vara ett underbart ljus där, allt blir så vackert och färgrikt. Sådant ljus är en stor lycka att fotografera i. Tyfonen har nog gett sig av när du sätter ner dina svenska sandaler på vietnamesisk jord.
Jane, du skulle älska att fotografera där. Ögonen fylls av vackra bilder, både natur och människor, det är så fint.
Jenny tänk vad längesen... måste ha varit efter resan 90 för då gjorde Kent en liten film. Hanoi var så totalt annorlunda då, inte en bil, bara cyklar, knappt en moped, och idag är det trafikinferno.
Ja Ellen, hon är i mina tankar hela tiden. Kram!
Vad härligt Eva! Både att åka till dottern i Vietnamn och att övervinna en rädsla! Du är en tuff kvinna, och tänk vad skönt det kommer att kännas efteråt.
Önskar Dig en underbar resa. Kram!
Tack Pia! Jag lovar att rapportera från favoritlandet, men jag åker inte förrän om några veckor. När solen kommit tillbaka som sagt :D
Just killing some in between class time on Digg and I discovered your article . Not usually what I favor to read about, however it was completely value my time. Thanks.
Skicka en kommentar