Ja varför skulle jag - för att jag var tjej eller? Stämningen på den arbetsplatsen var så märklig. Jag kände mig ganska udda och ensam men hade ingen riktigt bra analys av läget. Det kunde hända att mina manliga arbetskamrater livligt diskuterade min rumpa. När vi var på konferens och de blev lite fulla frågade de om det var sant att jag inte hade någon behå.
Så tufft var det inte för mig. Men jag fick en stark känsla för hur det var att vara annorlunda och att hela tiden bli sexualiserad och inte riktigt tagen på allvar. Det var ändå inte så länge sen.
9 kommentarer:
Det var inte länge sen. Jag jobbade på en franskt datorföretag på 80-talet. Där vara alla kvinnor med ingenjörsutbildning antingen grabbar och utanför, osynliga, eller någon man kunde stöta på när vi hade fest.
Aldrig bara en i gänget. Det har jag känt igen i Mad men.
Det absurda är att det än idag ser ut så där på många arbetsplatser...har jag hört. Lite sprit bara så kommer de riktiga trollen fram. Och spelar man inte med - klär sig utmanande, lägger huvudet på sned och fnittrar glatt - kan man se sig i stjärnorna efter utveckling eller avancemang.
Nämen, man blinkar och så hinner allt möjligt hända! Först och främst vill jag gratulera till lille Milton! Alldeles fantastiskt -kan verkligen förstå att hjärtat vidgas.
Vill sedan tacka för den kreativablogg-utnämningen. Den ska jag följa upp till helgen! Först ska jag ge en "sista push" med det senaste bokprojektet (Det är mitt första samprojekt -men något som du har stor erfarenhet inom!)...och så ska jag försöka lära mig hur man gör web-länkar i texten! Kram från Sofie
Eva, en utmärkelse väntar, kolla min blogg.
Jag tror att vi alla kan bidra med en liknande berättelse. En äldre man kallade mig en gång för isdrottningen - undrar varför?
Sofie, jag läste på din blogg, vilket spännande projekt! Och visst är det kul att varva ensamskrivande med samskrivande?
Tack Jane, jag blir glad!
Jenny och Annika, nu har jag precis hört på nyheterna om polischefen som föreläste om jämställdhet men nu åkt fast för våldtäkt. Det är bekymmersamt att så mycket kvinnohat och förtryck lever kvar trots alla våra ansträngningar. Visst behöver vi kunna vara isdrottningar allihopa... allt emellanåt1
Ja du Eva... jag tror inte det blivit mycket bättre idag i Frankrike än det var på 80-talet! Det är alla dessa dolda fördomar som är så svåra att bekämpa!
mamma jag kanner mig nastan lite utanfor, jag vill ju se mad men med dig. alskar och saknar dig sjukt mycket puss
lillbiffen
Det finns inget bättre än att sjunka ihop i soffan med en lillbiff och tillsammans se något bra. Problemet är att lillbiffen är en bit bort från den blå soffan! Saknar dig!
Skicka en kommentar