Det är ett elände att jag tror att jag ska vara så förbaskat duktig hela tiden, verkar vara ett släktdrag - läs min brorsdotter Linneas roliga blogg om besök hos optikern med krav på duktighetspoäng. Hon kände liksom av vilka svar som optikern helst ville höra. Jag är precis likadan. Försökte svara "rätt" hos optikern i Vietnam, han pratade bara vietnamesiska, det rann vatten i en strid ström från min lugg eftersom det översvämningsregnade hela tiden, lätt var det inte och han såg så ogillande ut ibland när jag svarade. Och glasögonen blev för svaga, jag sa ingenting, tyckte det var mitt fel den gången. Sen föll ena glasögat ur glasögonen en vecka efteråt och hamnade under en cyclo i Vietnam.
Idag försökte jag bevisa hur otroligt duktig jag var på hälsoundersökningen. Jag tog i på cykeln så jag blev helt matt men märkte att jag konstant sa att det var lite mindre jobbigt än det faktiskt var. Vem lurar jag?
Försöker ni vara lika duktiga?
3 kommentarer:
Jag var nog sån förr, men nu har det tvärvänt. Jag framstår gärna som sämre, latare och mer okunnig för det mesta. Det är lättare så, då kräver inte folk så mycket av en, ha ha.
Matilda, jag tror ditt sätt är bättre!
Storasystersyndromet som jag lidit, eller kanske inte lidit av, utan snarare drabbats av har under stundom lugnat ner sig med åren.
Känner att jag inte behöver vara lika duktig längre, men banne mig om någon utmanar mig på någonting, då ska jag bara vara bäst!!
Skicka en kommentar