Under gatstenarna finns stranden skrev studenterna på väggarna i Paris 68, det är ett av mina favoritcitat. Hoppfullt! Riv upp det grå så finns det något annat inunder, det tror jag fortfarande. På bilden sitter Ulla och jag på ett café i Paris, det är 69, demostrationen 1 maj var förbjuden men ägde rum ändå och gatstenar och soptunnelock flög genom luften. Jag var livrädd när jag blev jagad ner i tunnelbanan av de franska poliserna.
Nu får jag längta till Ellen i Paris och tänka: Under snön finns blommorna!
3 kommentarer:
Under gatstenarna finns stranden. Så vill jag att det ska vara. Vi ska kunna hoppas på att våra liv får nya dimensioner hela tiden. De finns till och med här de där aningarna av något som jag inte upplevt förut.
Mmm har lika svårt varje år för att inte gräva fram blåsipporna lite i smyg... och tänk vårlökar... påskliljor... Verkligen hoppfullt
Vad fina ni var (och är).
Du påminner om Christa Päffgen (Nico) i 60-talsbandet velvet underground!!
Skicka en kommentar