Jag gräver i min väska efter nycklarna - jag börjar alltid göra det redan på bussen av någon neurotisk anledning. I stället för nycklar får jag upp en napp och drabbas av en stark känsla av déja vu.
5 kommentarer:
Anonym
sa...
Det var dagar det Eva! Jag stoppade ett flygplan på väg ut på startbanan en gång, NAPPEN! Den låg kvar på flygplatsen! Och de förstod! I mitt allvarliga inlägg om semlor idag så citerar jag dig och andra semmelmissbrukare! Kram!
Oj, vilken resa vi hade när napparna bytte utseende. A som aldrig gillar att saker och ting förändras utan orsak var förtvivlad. Och vilken lättnad när det fanns en napp kvar i vagnen under åkpåsen.
Åh gud vad härligt! Vilken underbar farmor du är är! Din beskrivning får mitt att småskratta för mig själv -vilka minnen:) Och så roligt att veta att man kan återuppleva den där känslan igen. Det är ett slags kaos som jag verkligen äskar.
Sofie: Det är alldeles underbart, jag bara log på bussen med nappen i min hand. Små strumpor hade jag alltid i fickorna också, förr i tiden. Kul som sagt att man får njuta av det igen. En liten varmsömnig unge i famnen på morgonen... det är livet!
5 kommentarer:
Det var dagar det Eva!
Jag stoppade ett flygplan på väg ut på startbanan en gång, NAPPEN! Den låg kvar på flygplatsen! Och de förstod!
I mitt allvarliga inlägg om semlor idag så citerar jag dig och andra semmelmissbrukare! Kram!
Oj, vilken resa vi hade när napparna bytte utseende. A som aldrig gillar att saker och ting förändras utan orsak var förtvivlad. Och vilken lättnad när det fanns en napp kvar i vagnen under åkpåsen.
Carina, du är söt som en semla med massor av mandelmassa!!!
Eva Granne, visst är det märkligt hur nyss det känns!
Åh gud vad härligt! Vilken underbar farmor du är är!
Din beskrivning får mitt att småskratta för mig själv -vilka minnen:) Och så roligt att veta att man kan återuppleva den där känslan igen. Det är ett slags kaos som jag verkligen äskar.
Sofie: Det är alldeles underbart, jag bara log på bussen med nappen i min hand. Små strumpor hade jag alltid i fickorna också, förr i tiden. Kul som sagt att man får njuta av det igen. En liten varmsömnig unge i famnen på morgonen... det är livet!
Skicka en kommentar