På rymmen från mitt manus - en dag på ön

Datorn sneglade på mig i morse när jag packade ryggsäcken och drog ut på landet. Lite anklagande sådär... du har faktiskt ett manus att fixa, verkade den tänka. Men jag, jag brydde mig inte. Jag åkte ut till liljekonvaljerna som blommade, jag luktade på syrenerna som snart blommar, jag oljade in en bekväm stol och svor över mig själv som tagit med en liter mjölk som surnat så jag fick dricka espresson svart på verandan. Njöt en lång stund av att se vattnet och bryggan från min veranda, det dröjer inte länge innan grannens jättebuskage skymmer allt för mig. Så nu njuter jag och försöker träna mig i fördragsamhet och i att inte tänka onda tankar.
Ett tag kände jag mig ensam. Jag kan känna sig ensam på ön - van som jag är sedan evigheters evighet att ha en hel familj omkring mig. Plötsligt är det jag... och ingen mer. Det klingade till i min iPhone och det var ett mail från min Ellen i Bolivia. Hon har det underbart, jag är inte så orolig längre, men snyftade gjorde jag ändå av ren och skär längtan efter henne.
Plockade med mig en bukett liljekonvaljer hem. Det hade mamma i brudbuketten och alltid tänker jag på henne när jag ser de vackra men anspråkslösa blommorna som doftar så gott.