Nu vet jag hur man ska få många besökare till bloggen, jag vågar nästan inte skriva namnen för då exploderar den väl... Men att det ska behövas herrarna Kukric, Klitos Klitou och Carbonara för att jag ska slå besöksrekord på bloggen... känns väl ändå litet märkligt. Snart är det mitt mest besökta inlägg. Då har jag ändå skrivit om allt, funderat och noterat... tänkt och tagit upp de mest osannolika ämnen under de år jag bloggat.
Men det behövs några ekivoka ord för att jag ska toppa min statistik? Kära besökare, återvänder ni sen? Jag fann det bara oemotståndligt att blogga om namnen på juryn i Melodifestivalen sedan jag och dottern skrattat så vi föll omkull i soffan. Väldigt ovärdigt barnsligt kanske en del tycker. Men jag minns min kloka belästa pappa... han kunde brista ut i de mest underbara skratt för nästan ingenting i hela sitt liv och skratta så han grät. Jag älskade att se det.
Fram med känslor. Skratt och gråt.
5 kommentarer:
Sötnos... Jag tänker läsa er bok så fort jag får vantarna på den... KRAM
Där ser man :)
Hur häftigt som helst! Jag skrattade med åt namnet klitou! Roligt att du skrev om det. Schysst med många besökare!!
Vi fnissade och undrade vem som drev med vem. Bra att Melodifestivalen genererade klick alltid något...
Jenny: Ja!!!
Eva Granne: Man kunde nästan tro det var på skoj!
Anne: Det är befriande med riktiga fnissorgier! Och kul att jag inte var ensam om skrattandet :)
Eva: Ett gott skratt varje dag! tack teve för detta:)
Skicka en kommentar