En bok som gör att jag kommer i tid

Huvudpersonen Michel har ett intresse som upptar hans tid: Han är bokslukare. Författarna delar han in i två kategorier: sådana som gör att man kommer för sent eller sådana som gör att man kommer i tid. De förra är bäst.  Jag kan säga att denna bok definitivt gör att jag kommer i tid.

Jag läste en otroligt entusiastisk recension i Svenska dagbladet av en ny fransk roman som utspelar sig från femtiotalet och framåt i Quartier Latin i Paris med utblickar till internationell politik och det kalla kriget: De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia. Han var översvallande och jag beställde boken.
En tegelsten. Nu kämpar jag mig igenom den och tänker att vi verkligen ser på världen ur olika perspektiv, Mats G och jag. I romanen finns nästan inga kvinnor. Den franska familjen i bokens centrum ses ur ett manligt perspektiv. De kvinnor som förekommer får man alls inte lära känna, de är ytligt skildrade. I boken finns också otroligt mångordiga skildringar av ett stort antal män i en schackklubb, flyktingar från Östeuropa framför allt. Huvudpersonen Michel Martini söker sig till den klubben när hans familj splittras. Jag kan säga att jag gett upp om dem nu, de intresserar mig inte, så jag skummar de avsnitten och läser i stället mer noga avsnitten om den franska familjen och pojken Michels uppväxt i den.
Men det är träigt. Boken saknar liv och jag får kämpa. Ändå är jag så otroligt intresserad av denna period, men detta manliga perspektiv.... Talas de om författare från den tiden är det Sartre förstås, ingen Simone de Beauvir.
Jag ska ta mig igenom tegelstenen men den hamnar inte i min bokhylla. Jag har en schackspelande manlig vän, jag tror han ska få den.