Uppvuxen som jag är på en tidning (Dagbladet (s) i Sundsvall där pappa var kolumnist och annonschef) präglades jag av doften av tidning, ljudet av tidning under produktion.
Vi hade alltid minst två dagstidningar. Själv kan jag inte tänka mig en morgon utan dagstidning även om jag varje morgon suckar över hur borgerliga de är, de morgontidningar jag har att välja emellan.
Men det är ändå en prasslande morgontidning.
Och varje fredag kommer Arbetet och ETC, glädjestunder!
Förut såg jag många läsa tidningen på bussar och tunnelbana. De vanliga morgontidningarna. Sedan blev det metro.
Idag? Bara smarta telefoner. Det är som om en hel tunnelbanevagn består av individer helt inneslutna i ett eget universum. De kunde lika gärna sitta i en plastbubbla. De tittar på sina egna sidor, läser sina mail, tittar på sina foton. En egen privat värld där omvärldens vågor sällan sköljer in.
Det blir lätt att välja bort det obekväma, det som stör vardagens lunk. Världen helt enkelt.
Är det bara jag som är orolig, eller hur tänker du?
15 kommentarer:
Jag har noterat att det ligger mycket färre Metro på sätena i t-banan sedan smartphonen blev var mans och kvinnas pryl. Jag brukar försöka att inte ta upp telefonen för förströelse i alla lägen. Å andra sidan tror jag att många just nyhetssurfar och inte bara ägnar sig åt självbespegling, särskilt på morgonen. Jag föredrar papperstidning, har DN och Svenskan sedan länge.
Jag är orolig, samhället segregeras allt mer. Vi bor med dem vi är mest lika, till inkomst, utbildning, klass ... går i skola o jobbar med dem, läser böcker och artiklar om och av dem ... Det skrämmer mig – för demokratin – att internet får motsatt effekt, vidgar inte vår blick utan smalnar den.
Maria
Jag har för egen del alltid varit besatt av att läsa tidningar. I mitt första svenska hem efter andra världskriget, i Juniskär, prenumererade vi på Stockholms-Tidningen, eftersom den då dagligen hade två sidor på estniska och mycket nyheter om både esterna i Sverige och om vad som sipprade ut från vårt gamla hemland. Vår hyresvärd, Kjell Nordin, murare och ursosse, prenumererade på Dagbladet/Nya Samhället, som också vi fick läsa varje dag.
Under en skolresa till Stockholm blev jag intervjuad av AT (LO-ägda Afton-Tidningen), som på sin baksida varje dag hade "Vi tre på baksidan", föregångaren till Aftonbladets "Vi 5". Det gjorde att jag, nybliven tonåring, själv varje dag började köpa AT i Nilssons kiosk i Juniskär.
Under skoltiden i Sundsvall gjorde jag dagliga räder till Stadsbiblioteket och läste där dåtidens många stockholmska dagstidningar: Morgon-Tidningen (s), Stockholms-Tidningen (så småningom också s), Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet - men också syndikalistiska Dagstidningen Arbetaren, Svenska Morgonbladet och kanske ytterligare annat - tidningsfloran var stor på den tiden.
Det här fortsatte också under lumpartiden i Sollefteå - det som inte fanns i kiosken på Markan köpte jag i Presbyrån nere på stan.
Och jag klippte ur massor av kulturartiklar, så jag fick använda en mycke stor del av mina mycket knappa resurser till tidningsköp. Under gymnasietiden i Sundsvall rensade jag anslagstavland i klassrummet från stenciler och inrättade där i stället en kulturspegel, bestående av urklippta kulturartiklar, hämtade inte bara från dagstidningar utan också från till exemepel gamla Folket i Bild, Vi och Frihet.
För en sådan som jag känns dagens förkrympta tryckmediavärld redan som ett jättlikt kliv bakåt i utvecklingen.
Cruella, hoppas du har rätt om självbespegling. Jag vill inte vara pessimist. Men jag är rädd att vi blir alltmer små isolerade individualistiska öar. Därför är Arbetet och ETC så bra!
Maria, jag delar din rädsla för att den värld som tycks så öppen i stället blir allt smalare och mer segregerad
Ja du Enn, vi är nog några riktiga tidningsgalningar du och jag! Vet du att jag och Peter som barn sålde Morgon-Tidningen på helgerna. Folket i Bild också, jag var bokombud redan som barn. Och den kära Nya Samhället, vilket vackert namn! Ett nytt samhälle, vågar vi hoppas på det, ett samhälle i enlighet med de värderingar vi har.
Roligt att läsa om gamla AT där min mamma arbetade från starten 1942 tills den lades ner 1956. Hon gjorde många vi Tre på baksidan och berättade hur tidsnöden gjorde att många förbipasserande ute på gatan utanför redaktionen tog omvägar då dom kände till att man kunde bli tillfrågad och såg henne med åtföljande fotograf. Hon gjorde senare i livet en variant av detta på ICA-kuriren då jag som tonåring fick hoppa in ibland och fotografera med pappas kamera och dryga ut veckopengen.
Jag har tidningen. I mitt fall, Hallandsposten. Jag har flyttat mycket och inget lär ut saker om nya orten så som en tidning! Brukar ringa min bästa vän och läsa tidningen högt för henne... Hon jobbar alldeles för mycket och kan behöva få sitta ner en stund och bara vara mottagare.
Barndomens tidningsminne är NN ( Nya Norrland)
Grannen hade VA ( Västerborrlands Allehanda) så jag hade en jämförande tillgång till båda. Idag är de en och samma tidning. Trist tycker jag. Blir ingen tydlig profil på den.
Kram E
Kära gamla Nya Norrland, E! den första tidningen jag hade som lekplats, när min pappa arbetade där och vi bodde några år i Sollefteå. Har så starka minnen från det. En gång skrev jag om flytten dit i en barnbok, Lena flyttar.
Jag köper alltid de lokala tidningarna när jag är ute och reser.
Men visst är det tråkigt med samgåendet av tidningar. Som du säger: Profilen försvinner!
Ja, det är tråkigt när tidningarna förminskas av ägarna. De ges ju inte ut för att sprida ett budskap längre. De ges ju ut för att de ska ge vinst. Bäst vore om dessa två mål kunna samsas och tidningarna fick vara profiler. Då skulle det oväntade få plats tror jag.
Även jag var FiB-ombud - sålde både tidningen och folkböckerna.
Evert Kumm, Björns nu avlidne far, som vid något tillfälle vikarierade på vår kära gamla tidning i Sundsvall, tyckte för övrigt att tidningen inte borde ha döpts om till Dagbladet utan till Samhället, det som folk ändå sa. Hans politiska motiv för detta var att vi vid det laget stolt kunde tala om Samhället som vi hade byggt - det hadnlade inte längre bara om ett nytt samhälle.
Olle, så kul, då har du en tidningsbakgrund också ... lustigt vad som styr ens yrkesval in på den ena eller andra banan. Du kunde kanske också ha blivit journalist?
Eva Granne, det är en väldigt trist utveckling när tidningarna går ihop. Det var uppfriskande i Sundsvall med de olika tidningsprofilerna, tre tidningar när jag var barn. Min farbror var annonschef på konservativa Sundsvalls-posten, min pappa på röda Dagbladet!
Jag minns Evert Kumm, Enn. Ja vad ska man säga om Samhället idag - känns som om Nya Samhället är vad som behövs igen!
Jag håller med dig i ljuset av de senaste årtiondenas erfarenheter. Just nu skulle det, med adress till socialdemokratin, behövas en tidning som kallade sig Nya Samhället.
Skicka en kommentar