Flow detta märkliga tillstånd när någonting i mig tar över. Jag satt i en brusande matsal med folk som ivrigt tog för sig av en dignande skaldjursbuffé. Det fanns vin, det fanns mat. Det fanns många människor - och så jag då. Alldeles ensam. Kan man tycka. Men jag var inte ensam, jag var i ett tillstånd av skapande eufori som så sällan inträffar.
Alla orden fanns, de bara kom till mig och jag var så inne i min historia. Det är oförklarligt med flow. Andra gånger när jag äter ensam där många människor äter tillsammans kan jag se på mig, utifrån, och tycka synd om mig. Stackars ensamma människa. Själv känner jag sällan så, inte ensam, men jag kan ibland påverkas av stämningar och blickar och krympa.
Men i kväll. Jag kunde ha suttit på Nobelmiddagen i Blå havet med allt omkring mig och ändå bara skriva i mitt enkla svarta skrivhäfte - äntligen har jag hittat skrivböcker som är vackra men inte pretentiösa, inte så fina att orden stockar sig och ställer sig i givakt i stället för att flöda över papperet.
Och jag skrev ... mina kinder är fortfarande rosiga, vilket lyckligt tillstånd, flow.
8 kommentarer:
Så härligt! Det är verklig lycka när man känner så - smått obeskrivligt faktiskt.
Det är ett fantastiskt tillstånd!
Helena, det gör det värt alla stunder när man bara sitter där och inte blir nöjd med de ord man får fram eller hur?
Anneli
Obeskrivligt underbart - och orden håller idag också1
Detta är ju vad du längtade efter! Det finns där inom dig hela tiden! Härligt berusande...
Margareta, härligt är det. Men lustigt att orden lossnar lättare när jag inte är hemma och när jag är omgiven av människor!
Åååh, underbart, blir lycklig bara av att läsa om det :)
Bokmoster, flow är verkligen belöningen efter ett antal timmars icke-flow :)
Skicka en kommentar