Nu är det morgon och fågelsång, blomdoft och sol och flaggan vajar i vinden. Jag bestämde mig för att bara njuta, bara titta på hur våra rhododendronbuskar slår ut, hur lupinerna blommar.
Men det kliar i mig. Jag vill röja men trimmern, mitt älskade favoritredskap, är död.
Så i stället möblerade jag om. Kökssoffan är för stor för köket men passar i ett annat rum. I stället fick morbror Fredriks lilla blå soffa ny plats i köket. Jag älskar att använda det jag har, i synnerhet saker som funnits i släktled. Fredrik var min pappas mosters man, död sedan en evighet, men soffan lever.
Utanför kvittrar fåglarna. Jag ska ta min andra kopp kaffe. Det är lycka jag känner på denna plats, vårt eget lilla paradis i den stora världen
4 kommentarer:
Visst piggar det upp att möblera om – fin blå soffa! Och så ska den tidigare kökssoffan hitta ett nytt ställe att bo på och då... Jag är alltid supernöjd med varje ommöblering. Varför har jag inte kommit på det HÄR tidigare, kan jag säga. Och då händer det att jag får till svar att jo, så här var det ju för fem år sedan. Fast det var det egentligen inte, det blir alltid någon förändring. Och grundligt städat, dessutom.
Håller helt med, ett absolut oöverträffat sätt att städa. Och jag instämmer i din kommentar - jag tycker alltid att det blir så bra och undrar varför jag inte kommit på det tidigare ... vilket jag för det mesta har... men vad gör det!
Kram från ön
Du är bra på att vidareförmedla känslor om saker och ting! Så fint uttryckt; vårt eget lilla paradis i den stora världen.
Tack Helena! Hoppas allt är bra med dig!
Skicka en kommentar