 |
| Min pappa som jag minns honom, ständigt knattrande på sin skrivmaskin |
Min bild av honom i mitt minne är hur han sitter och knattrar på sin skrivmaskin. Oftast på det gamla teakbord som idag är mitt köksbord. Visst är han fin!
Mina bröder John och Peter och så jag tycker hans kåserier är läsvärda än idag. Han skrev varje dag under många år i Dagbladet. I kanten hette kåserierna och hans pseudonym var Sam.
Vi har en blogg med namnet I kanten tillsammans. Där skriver vi med ojämna mellanrum in hans kåserier från 1970-80.
Ville bara tipsa. Kul om ni vill läsa. Vi har lovat varandra, brorsorna och jag, att åter bli lite flitiga med att lägga in!
11 kommentarer:
Det ska bli kul!
Tack för tipset!
Och bilden av din pappa är fin, kärleksfull!
Tänker alltid på din pappa när jag staplar ved. Han visste hur man skulle göra. Och han visste hur man skriver ett kåseri om det!
Ett annat av hans kåserier kan man läsa som ett budskap från en svunnen tid, det om tiggeri: "Numera förekommer inte direkt tiggeri i Sverige. Det är inte längre nödvändigt."
Härligt Cruella!
Tack Pettas. ja bilden visar honom som han var, engagerad och kärleksfull.
Karin, jag tänker ofta på hur förtvivlad han skulle vara över utvecklingen i världen och här! Han våndas nog i sin himmel över både det ena och det andra.
Fin bild och vad härligt att ni har en blogg tillsammans du och brorsorna. Ska titta in där någon gång. Kram
Dessa gamla skrivmaskiner…kan höra knattrandet!
En fin pappabild! Kåserier kan vara mycket givande och säga mycket så där i kanten!!
Har just varit inne och läst lite av din pappas kåserier!
Bl.a om den fantstiska tvålen "x och Y"! Ger mersmak!!
Jenny, välkommen in! Det blir nog en bok så småningom tror brorsorna och jag
Det var ju nyss vi knattrade på skrivmaskinerna, Margareta!
Ja min pappa var en man med många kloka roliga funderingar.
Skicka en kommentar