Städar bort gamla drömmar, gör mig av med för tunga bördor

Allt man släpar på ... en bild jag tog i Hoi An 2010

Karin på Pettas skriver så fint att hon är inne i en tid av rannsakan av sitt liv och sig själv. Det kanske är en bra tid för det vid denna tidpunkt på året? Jag håller också på med en självrannsakan som känns som om jag städar mig själv fri med såpa och skurborste och sedan släpper ett tungt lass jag släpat på. Rensar i hjärnvindlingarna bland knutar och känslomojs som borde ha städats ut och slängts för länge sen.

Jag är beslutsam

Det är skönt.
Men inte helt enkelt. Det är lättare att städa bland prylarna som jag bär ner till grovsoprummet eller skänker bort.

Svårare med allt det andra som man håller fast vid - for sentimental reasons ... eller vad de nu är. Det är sorgligt men nödvändigt att städa bort gamla drömmar ibland. I synnerhet när de blivit som spindelväv, man går in i dem ibland och de klibbar fast fast de ser så vackra ut, på håll.
Det som en gång var så lätt och skimrande har blivit tungt.
Så jag tog ett tag med kvasten och sopade undan.
Som Liv Ullman sa om hur hon måste släppa den kärlekshistoria hon hade med Ingmar när den var över. Släpp taget, sa hon. Let go.
Jag inser att det borde jag gjort för länge länge sen i stället för att gång på gång gå in i den skira väven.
Jag tar ett tag till med skurborsten.